DET DOLDA RUMMET

Mar 19th, 2010 | By | Category: 2003-4, Recension

Av Louise Welsh
The Cutting Room 2002
Översatt av Lena Fries-Gedin
Tivoli 2003

En gång berättade en framstående svensk kriminal författare för mig att han planerade en bok som skulle heta Masken i rosens knopp. Han läste upp ett citat, som skulle vara motto. Det hela lät lovande, men så vitt jag vet, skrevs boken aldrig eller också fick den ett annat namn. Och författaren, som var betydligt mera begåvad än de flesta som nu idogt skriver i stort sett identiska polisrutinromaner på löpande band, är numera tyvärr avliden sedan rätt många år.

Nu finner jag något av samma idé i en nyöversatt thriller. Det är Det dolda rummet av den debuterande skotska författaren Louise Welsh. Där har ett kapitel rubriken Masken i blomknoppen och där citeras Den sjuka rosen av William Blake – kanske var det citat min nu döde vän läste upp, just från den dikten:

O, ros, du är sjuk.

Ty en osynlig mask,

som virvlar i vinden

en ovädersnatt,

har nått fram till din bädd

av skirhet och rus.

Av hans hemliga lust

förmärkas ditt ljus.

(Övers: Folke Isaksson)

 

Det är ett bra tema för en kriminalroman. Det som är vackert och älskansvärt kan dölja en mordlysten best vars identitet är dold, men som äter upp inifrån och vars destruktiva beteende förgiftar och dödar. I Det dolda rummet handlar det om den medelålders auktionsförrättaren Rilke som erbjuds, att ta hand om ett dödsbo av mycket stort värde. Överst i huset den döde lämnat efter sig, finns ett hemligt rum. När Rilke undersöker det, hittar han en bunt gamla fotografier i ett kuvert. Det är ohyggliga bilder s.k. Snuff-foton, där man först ser en person i livet och sedan torterad till döds.

Rilke grips av medlidande med en ung flicka på bilderna och söker sedan idogt ta reda på vad som hände henne. I jakt på en sanning som han inte når, vandrar han genom ett landskap av sexuella perversiteter och motbjudande beteenden på jakt efter en sanning han inte når. Det verkar som om författaren till varje pris vill skildra sexuella varianter och att hon tror läsaren finner snaskigheterna intressanta.

Vid ett tillfälle ser t.ex. den genomtriste Rilke en ung man i ett fönster. Det inspirerar honom att uppsöka killen och ha ett i detalj skildrat analt samlag med honom.

Jag är ej pryd och jag har i mina böcker, när det är befogat i sammanhanget, skildrat både hetero- och homosexuella samlag, men jag kan inte finna att denna episod i Det dolda rummet har med handlingen i stort att göra och tycker den är onödigt.

Även om jag är föga tilltalad av Det dolda rummet måste jag medge att den har förtjänster som sedeskildring och att man efter läsningen känner sig ha lärt något om hur usel människan ofta är. Den vackra och ljuvligt doftande rosen kan vara sjuk i sitt inre så att det vi njuter av är för länge sedan skändat och förlorat. Kanske hade min döde vän kunnat skriva en roman om detta men Louise Welsh tycker jag inte når ända fram.

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22