DEN TREDJE MANNEN

Sep 17th, 2015 | By | Category: 2015-09 sep, Recension

Omslag till Den tredje mannenAv Ulf Broberg
ARX Förlag, 2015
ISBN 9789187043567, inbunden, 214 sidor

Ulf Broberg har blivit mest uppmärksammad när han har gjort som många andra svenska kriminalromanförfattare, skrivit i par med någon annan. Tillsammans med polisen Peter Lundström har han skrivit sju actionfyllda thrillers huvudsakligen lokaliserade i Uppsala. Tillsammans med Leif Ericksson skrev han den rosade dramadokumentären om Fadime Sahindal, Du ska dö.

Det är inte hans första egna bok, men den första polisromanen. Uppsala är fortfarande huvudort, men hjälten Kenneth Klintman beger sig också ut i landet för att jaga bovar. Han kallas internt för Clint, och det inte bara för hans efternamn. Han är en hårding, bangar inte för något. När han blivit skjuten, och borde vara sjukskriven, stapplar han ändå ut från sjukhuset och fortsätter bovjakten.

Boken börjar med ett att en man begår självmord. När polisen finner honom i sin bil hittar de också ett kuvert. Det är adresserat till f d spaningsledaren i Palmegruppen Stig Edqvist. Innehållet är minst sagt sensationellt. En ny teori om mordet på statsministern. Sveriges mest hemliga organisationer reagerar, mäktiga krafter kommer i rörelse. Det gör det ytterligt svårt för Klintman och hans partner Lisa Norén att agera. Är de på väg att lösa brottet eller är de också en bricka i ett spel de inte kan kontrollera.

Ulf Broberg

Ulf Broberg har en bakgrund på Radio Uppland och Sveriges Radio där han har arbetat främst med kriminaljournalistik. Den stora erfarenhet av polisernas arbete som han har skaffat sig har han stor nytta av här. Egentligen är det bokens kärna: en beskrivning av riktigt polisarbete. Procedurer och den interna jargongen känns äkta. Men naturligtvis måste man ändå tillrättalägga lite här och där för att det ska bli en intressant och spännande bok. Läsaren får ändå ett autentiskt intryck, även om upplösningen är väl dramatisk för att kännas trovärdig.

Att boken inte är tegelstenstjock är befriande. Den har ungefär samma omfång som Sjöwall–Wahlöös första böcker. Sympatiskt. Man behöver inte breda ut sig mer än nödvändigt, och här finns inte i egentlig mening någon parallellhistoria. Då räknar jag bort de mer känslo- och familjerelaterade delarna av boken. Där är trovärdigheten lägre och det känns lite krystat.

Den som vill läsa en polisroman om polisarbete, med ganska mycket spänning och lite politik hittar nog en favorit här. De böcker i genren som finns är, med några få undantag, mycket långt ifrån verkligheten.

NISSE SCHERMAN

För rätt länge sedan gav B. Wahlströms Bokförlag ut en serie romaner med samlingsnamnet Manhattan. De flesta hade i original kommit ut i USA och var skrivna av dåtidens mer hårdkokta författare, en sorts skribenter som inte gillades över hövan av svenska kritiker. Jag kom att tänka på den serien när jag läste Ulf Brobergs nya roman som snart trettio år efter skotten på Sveavägen tar upp ämnet Mordet På Olof Palme.

Huvudpersoner är Kenneth Klintman och kollegan Lisa Norén vid Uppsalapolisens rotel för grova brott. När trafikpolisen hittar en man som tagit sitt liv i en bil, nära Östhammar i Norduppland, är det trots allt ett rutinärende. Det rör sig om ett uppenbart självmord och skulle nog inte bli så mycket mer utrett om det inte vore för kuvertet i vindrutan. Det är adresserat till kriminalkommissarie Stig Edqvist på Palmeutredningen. Sedan Klintman och hans kollega Lisa Norén öppnat brevet startar en karusell av våld och förvecklingar.

Det är ett klassiskt anslag Broberg presenterar. Brevet blir vad Hitchcock kallade ”en McGuffin”, det som startar ett händelseförlopp men egentligen kunde vara vad som helst.

Fortsättningen blir en karusell av skottlossningar, snabba bilfärder, polisiärt revirpinkande och bryderier i privatlivet allt medan en Pandoras ask av hemliga organisationer styr händelseförloppet. Man skulle kunna beskriva berättelsen som vardagsrealistisk, men här finns också mycket som talar för motsatsen.

Däremot kan ingen ta ifrån Broberg hantverksskickligheten i berättandet. Fast han har gjort det lite svårt för sig genom att låta Klintmans narrativ ledan läsaren genom den komplicerade historien. En ”jag-berättare” kan ju bara berätta det han ser och upplever vilket gör att upplösningen och förklaringarna hamnar i ett sjok på slutet, något som sällan hände i Manhattanböckerna, däremot i många volymer från den brittiska gyllene eran och dess många bibliotek.

Ulf Broberg har ett tiotal böcker bakom sig, oftast skrivna tillsammans med andra författare. Han har varit journalist på Radio Uppland och senare Sveriges Radios Sändningsledning i Stockholm. Nu är han också ordförande i Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22