DEN SISTE GUDFADERN

Jun 4th, 2009 | By | Category: 2009-2, Recension

Omslag till Den siste gudfadern

Av John Follain
The last godfathers. The rise and fall
of the mafia’s most poweful family 2008
Översatt av Pär Svensson
Forum 2009

Böcker om maffian – i synnerhet den sicilianska grenen som kallas Cosa Nostra – är storsäljare världen över. Märkligt nog, skulle man kunna hävda, eftersom de handlar mord i parti och minut på de mest grymma sätt. Den svenska titeln på denna bok är en aning missvisande eftersom den handlar om de tre ”sista” stora bossarna inom den så kallade Corleonefamiljen – Luciano Leggio, Salvatore Ríina och Bernardo Provenzano.

När jag skrev min bok Maffia. En brottsorganisation från födelse till fall (MMG Books) som kom ut 2004 var Bernardo Provenzano fortfarande på fri fot. John Follain berättar, mycket medryckande, om vad som hände innan och sen på den blodiga ö som heter Sicilien.

De tre gudfäderna kommer från den lilla bergsstaden Corleone, som ligger en bit från Palermo och kanske blivit mest berömd för att Mario Puzo gav sin huvudperson i böckerna och filmerna om Gudfadern, i den första spelad av Marlon Brando, detta efternamn. Leggio, Ríina och Provenzano lyckades med list, bedrägerier, förräderi och obegripligt blodig terror manövrera ut övriga sicilianska maffiaklaner.  Av de tre var kanske Salvatore Ríina värst, men det är svårt att göra någon skillnad mellan honom och Leggio, som var en blodtörstig typ som gillade att döda. Men det var Ríinas välde som fick den italienska staten att på allvar förklara krig mot Cosa Nostra. Staten vann, kan man säga, men Ríinas efterträdare Provenzano visade att det fortfarande fanns kraft kvar i organisationen och visade dessutom att det gick att leva vidare genom att hålla en lägre profil. Han greps till sist efter 43 år, tack vare omfattande spaning, något som fått många att tro att maffian nu är kuvad. Jag tvivlar visserligen på det. En bläckfisk har många armar.

En anledning till maffians, möjligen temporära, fall berodde på den nu avlidne mafioson Tommaso Buscetta som greps i Sydamerika och vittnade mot sina forna kolleger i den så kallade maxirättegången i Palermo. Han gav inte bara myndigheterna insikter i organisationens struktur utan kunde också berätta om ruskiga mordmetoder. En informatörs 12-årige son dödades och kroppen löstes upp i syra. En annan fick 35 släktingar mördade. Allt som behövdes var att en boss sade ”Niscemunnine” – låt oss få det överstökat. Gudfäderna var lika skräckslagna för förrädare som någonsin Stalin och tog gärna livet av betrodda medlemmar i fruktan för att de blivit alltför mäktiga.

Det blev lite lugnare sedan Provenzano tagit makten efter att Ríina åkt fast. Bernardo Provanzano hade smeknamnet Traktorn eftersom han körde över alla som stod i vägen för honom. Men under sin flykt blev han mycket religiös och i hans gömställe hittade polisen bönböcker och ett stort antal religiösa ikoner. Katolicismen är tydligen bra. Det gäller bara att bikta sig så är man fri från skuld.

Maffians makt var stor på många områden. Inte minst regerade de byggmarknaden och deras infiltration av domstolsväsendet var stark. 1969 åtalades 64 av dem för olika brott och alla frikändes.

Follain beskriver också de män och kvinnor – levande och mördade – som bekämpade maffian, och han gör det mycket inlevelsefullt och spännande. För att skriva boken har han läst igenom ett stort antal juridiska dokument och förhörsprotokoll samt intervjuat poliser, åklagare och avhoppade maffiamän.

Förlaget skriver i baksidestexten att boken ”är den slutgiltiga berättelsen om världens mest omtalade kriminella organisation”.

Det är ett våghalsigt uttalande.

KJELL E. GENBERG

John Follain, Foto Nick Cornish

John Follain, Foto Nick Cornish

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22