DEN SISTA KEJSARINNAN

Apr 27th, 2008 | By | Category: 2008-3, Recension

Omslag till Den sista kejsarinnanAv Anchee Min
The Last Empress
Översatt av Niclas Nilsson
Wahlström & Widstrand 2008

Anchee Min skriver gärna om kvinnliga makthavare i det numera så gubbiga Kina. Hennes penna glöder mer än den värsta OS-fackla när hon tar sig an stereotyperna (eller snarare karikatyrerna) om damer med makt. Hon gjorde ett nyanserat porträtt av en sådan kvinna i boken Becoming Madame Mao och därefter en fiktionaliserad roman om änkedrottningen Tzu Hsi. I båda slog hon med kraft undan den gamla västliga uppfattningen att alla kinesiska kvinnor i bestämmande ställning var makthungriga drakkvinnor.

2004 kom Kejsarinnan Orkidé (Empress Orchid) – den första boken om drottning Tzu Hsi – som regerade Kina från mitten av 1800-talet fram till 1908. Det var den tid då Chingdynastin började blekna ort. Den sista Kejsarinnan är den andra romanen om samma person. Min beskriver hur Tzu Hsi, även kallad Orkidé, tog sig upp ur gyttret av konkubiner genom att föda kejsaren (död 1861) hans enfödde son. När sonen skulle efterträda sin far på tronen var han bara fem år och Tzu Hsi tog chansen att ”samregera” med sonen.

Detta var en svår tid för Kina. Det besegrades i Opiumkriget och tvingades öppna sig mot väster något som i slutändan ledde till invasion av både européer, amerikaner och japaner. Inte minst vällde det in missionärer i landet och dessa var befriade från att lyda kinesisk lag. Hovet var korrumperat och ständigt utsatt för hot om statskupper samtidigt som landet tvingades betala makalösa krigsskadestånd. På landsbygden började bönderna göra uppror.

Den unge kejsaren Tung Chih saknade fadersfigurer men Tzu Hsi gjorde sitt bästa att uppfostra honom. Fast det lyckades inte så väl i alla avseenden. Grabben växte upp till en bångstyrig ung man som mer gillade utsvävningar än ansvarstagande. Tzu Hsis hopp att få dra sig tillbaka från regeringsbördan krossades när tronarvingen dog i syfilis – och drottningen själv utpekades som skyldig till hans död.

Nu tvingades hon lära upp en ny kejsare och valet föll på hennes nevö Guang-hsu. Detta slet hon med samtidigt som Japan invaderade Formosa (nu Taiwan) 1871 och något senare annekterade britterna Burma. Guang-hsu var en räddhågad pojke som gärna ville vara till lags, vilket ledde till att han lätt manipulerades av maktsugna rådgivare. Kejsaren förlorade alltmer kontroll över sina domäner. I mitten av 1880-talet gick Frankrike in i Vietnam, Korea förklarade sig självständigt och mitt i all röra började Boxarupproret som skulle pågå till sekelskiftet.

Den sista kejsarinnan är en rätt skrämmande (och fartfylld jämfört med Drottning Orkidé) och rå beskrivning av det kejserliga livet i Förbjudna Staden. Men tanke på den makt som utgick från hovet frestas man tro att alla levde i synd, överdåd och lättja. Enligt Anchee Min var det inte så. Om inte kejsaren lydde order och traditioner kunde det gå honom illa – människoliv var billiga. Men Tzu Hsi manövrerade klokt och hon beskrivs gripande och spännande som en kvinna som bet sig fast i maktens centrum. Hennes motståndare beskrev henne som en ond diktator som man hoppades skulle avsättas av främmande makt. Som om inte det var nog drabbades Kina av hungersnöd på grund av översvämningar och utbredda uppror. När kejsaren insjuknade beskylldes för att försöka förgifta honom. När han drar sig tillbaka anser fienderna att hon satt honom i husarrest.

Anchee MinAnchee Min målar upp en alternativ bild av kejsarinnan i sina båda historiska romaner och hon gör det med en dramaturgi som gör det hermetiskt tillslutna kejserliga palatset och det fängslande porträttet av den extraordinära Tzu Hsi som motpoler. Att Min kan oerhört mycket om kinesisk historia är sant. I Kina är den sista kejsarinnan från Manchuriet långt ifrån återupprättad. Även i denna bok är hon mycket beräknande men Min söker och lyckas hitta nyanser.

BARBRO LINDBORG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22