DEN SANNA HISTORIEN OM PINOCCHIOS NÄSA

Oct 2nd, 2013 | By | Category: 2013-10 okt, Recension

Omslag till Den sanna historien om Pinocchios näsaAv Leif GW Persson
Albert Bonniers 2013
ISBN 978-91-0-012162-4, 631 sid
Bonnier Audio MP3
Inläst av Peder Falk
ISBN 978-91-7348-383-4, 19 tim

Den självcentrerade och vänligt frånstötande kriminalkommissarien Evert Bäckström har återigen förpassats att bli huvudperson i Leif GW Perssons senaste tegelsten. Återigen är han lika vidrig som underhållande. Möjligen finns ett embryo till grottmänniska hos författaren, jag tycker mig se en viss förtjusning i hans beskrivningar av Bäckströms akrobatik med Supersalamin, gourmandens försök att vara gourmet och de sanslösa intagen av alkohol som skulle ha däckat vem annan som helst. Alla laster du kan tänka dig finns samlade inom denne kriminalkommissarie. Ibland blir det rentav lite för mycket.

Att det finns en polisiär avsky för vissa delar av den svenska advokatkåren är knappast en hemlighet, men jag har ändå svårt att tänka mig att en annan kriminalpolis än Bäckström skulle utropa måndagen då advokaten Thomas Eriksson hittas död som ”den bästa dagen i mitt liv”. Denne Eriksson har blivit känd för att med framgång ha försvarat personer ur den undre världen och i synnerhet för lyckade utgångarna när han företrätt personer med koppling till den muslimska maffian i Sverige.

Det är förstås en kriminalroman även om vissa delar med ägnar sig åt skälmromanens mönster och dramaturgiska egenheter. Persson gödslar med antydningar i inledningen och man vet att allt kommer att få sin förklaring i sinom tid men ändå grubblar man lite över hur han ska knyta ihop mordet med en kanin som anmälts för vanvård alternativt djurplågeri. Här förekommer en av Bäckström avskydd papegoja som vägrar att dö, mycket farliga utländska förbrytare, en grevinna med lagom proviniens och en speldosa som gett romanen dess namn. Det är denna märkliga mojäng som ihop med ikonkonst till sist länkar samman Evert med tsar Nikolaj II av Ryssland, Winston Churchill och Vladimir Putin i denna onda saga för någorlunda vuxna barn. Perssons historia innehåller ett persongalleri som emellanåt får läsaren att häpet dra efter andan. Bäckström gillar egentligen ingen alls av dem han träffar men det hindrar honom inte från att utnyttja dem. I inre monologer beskriver han dem på ett sätt som borde ge honom medalj i de brunaste av kretsar. Alla tycks i hans sinne vara idioter eller homosexuella: kvinnorna är attackflator, männen korvryttare.

När vi väl börjat fortsätter allt i ett rasande tempo, som om Persson följt den gamla regeln från Hollywoods storhetsdagar: börja med världens undergång och jobba dig upp mot ett klimax. Ett sådant litet klimax är en blinkning mot kollegan Guillous Hamilton som alltid fick en medalj i slutet av böckerna.

Det märkliga är att som boken är skriven går det inte att tycka riktigt illa om Bäckström, trots att det är just det man borde göra. I stället börjar man småskratta.

Trots att denna polisroman mycket lite liknar andra polisromaner man läst är Perssons akrobatiska intrig sammanhållen och man måste än en gång ge sig på nåd och onåd och förklara att författaren är en av (kanske den ende) Sveriges bästa författare av kriminallitteratur, även om man skulle vilja kalla den här romanen för kriminell litteratur. I finalen knyts alla lösa trådar ihop och slutet blir gott, mest gott för den sluge herr Bäckstöm själv.

KJELL E. GENBERG

Leif GW Persson

Leif GW Persson. Foto Laurent Denimal

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22