DEN OSYNLIGE VÄKTAREN

Jan 3rd, 2017 | By | Category: 2017-01 jan, Recension

Omslag till Den osynlige väktarenAv Dolores Redondo
El guardián invisible, 2012
Översatt av Manni Kössler
Bucket List Books, 2016
ISBN 978-91-87969-16-4, 438 sidor

Redondo har åstadkommit en rätt fascinerande huvudperson och mordutredare i kriminalinspektör Amaia Salazar. Hon verkar i Bastán i de bergiga baskiska Pyrenéerna i provinsen Navarra, 30 svenska mil nordost om den spanska huvudstaden Madrid. Vid floden som rinner i dalen nära byn Elizondo hittas en naken tonårig flicka och snabbt kopplar polisen ihop dådet med ett mord innehållande samma komponenter en månad tidigare. Till denna lantliga miljö skickas Salazar, en duktig polis men samtidigt en gift kvinna med ett tragiskt förflutet i en familj där medlemmarna är oroväckande disparata – något som berättas om i tillbakablickar. Hennes känslor för maken är närmast äckligt devota vilket borde verka frånstötande, men på något sätt får författaren ändå läsaren att gilla henne, ett slags litterärt trolleri.

Fast kanske inte ändå. När jag för drygt tio år sedan befann mig i Baskien tyckte jag att människorna först verkade mycket slutna men om man tilltalade dem med bara de få ord man lärt sig på baskiska – euskara – och bjöd på ett glas torr cider eller den söta slånbärslikören patxaran öppnade de sig till överdrift, till och med för en människa från ett annat land som de nyss träffat. Denna mänsklighet lyckas Redondo få fram mycket autentiskt. Fast annat hon berättar om den baskiska mentaliteten känns främmande, som om moderna tider aldrig nått fram till landsändan. Myter, legender och gammal folktro är levande hos befolkningen i den dimomhöljda byn, omgiven av djupa skogar, dit Amaia Salazar kommer tillbaka som utredare. Återkomsten påminner huvudpersonen om sin egen barndom, en påminnelse som är allt annat än angenäm.

Brotten mot töserna är råa och brutala och befolkningen, som själva hämmas av gamla olösta oenigheter, börjar tro att morden är rituella eller att de hör samman med det mytologiska väsen som gett boken dess titel: Basajaun – den osynlige väktaren. Landskapet har stor betydelse för den ordrika och ofta överdrivet detaljerade berättelsen. Man inser att författaren är absorberad av att få utlopp får all sin insamlade kunskap, vilket delvis ger missljud i boken. Samtidigt känns brottsutredningen mitt i allt det mörka och hopplösa realistisk medan man får en insikt i hur unga kvinnors väg mot vuxenhet går till på den nordspanska landsbygden.

Den osynlige väktaren är första delen i en trilogi där de följande delarna, Benens arv och Offergåvan, kommer ut 2017 och 2018. Denna första bok lär ha sålt i miljonupplaga i Spanien, översatts till trettio språk och är på väg att bli film. Förra året nominerades den till CWA Dagger Award och i år fick juristen Dolores Redondo (född 1969 och bosatt i San Sebastian) litteraturpriset Premio Planeta instiftades 1952 av förlaget Planeta och delas ut årligen till en roman skriven på spanska. Prissumman uppgår till närmare 6 miljoner kronor, vilket är näst högst i världen efter Nobelpriset i litteratur.

KARL HJELM

Dolores Redondo

Dolores Redondo. Foto Alfredo Tudela

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22