DEN OFRIVILLIGE SOLDATEN En österrikare i Hitlers armé

Sep 19th, 2010 | By | Category: 2010-3, Recension

Omslag till Den ofrivillige soldatenAv Leopold Brunner
Översättning och förord Niclas Sennerteg
Efterord Ernst Brunner
Natur & Kultur 2010

Jag föddes före Andra världskriget och mitt mänskliga medvetande vaknade medan kriget pågick. Mina föräldrar hatade Hitler och nazismen. När pappa 1941, i protest mot Per Albin-regeringens tyskvänlighet, hissade engelska flaggan på sitt gods, ryckte polisen ut och tog ner denna flagga! Sonen till några vänner simmade över Öresund och blev tysk soldat. Då han vid slutet på kriget sargad kom åter, mobbades han bl a av sin skola till dess han tog sitt liv.

I början av kriget fick man ej hålla på västmakterna, i slutet på samma krig var det dödsstraff på att varit nazist!

Det finns en av kriget hårt drabbad grupp som inte har skildrats så ofta i vår litteratur. De vanliga soldaterna i tyska armén hade tvingats dit, men befann sig på fel sida när kriget var över. De var krigets verkliga förlorare!

Leopold BrunnerOm en sådan beklagansvärd person handlar Leopold Brunners ytterst intressanta nya självbiografiska bok. Namnet Brunner får nog många att komma att tänka på den framstående författaren Ernst Brunner. Associationen är riktig, Ernst Brunner är son till Leopold Brunner och har skrivit ett ytterst intressant efterord.

Till de länder som Adolf Hitler lade under sig hörde Österrike. Leopold Brunner föddes där 1916 och är i år alltså hela 94 år. Han skildrar här sin värnplikt i Österrike, tillvaro i Hitlers Wehrmacht, Östfrontens fruktansvärda helvete, fransk fångenskap och hur han kom till Sverige tillsammans med hustrun Gertrud. Han bor nu i Visby.

Hans skildring innebär en kännbar plädering mot det helvete som kriget är.

Det finns några privata foton med i boken och jag fäster mig för ett med en glatt leende hustru Gertrud och en glad liten kille, den förstfödde, Helmut. Berättelsen slutar med pojkens födelse och Leopold skildrar sitt första möte med honom, en liten pojke “i blekt rosa byxor, med klara ögon, ett kärt litet ansikte med inte alltför tjockt blont hår, de små händerna oerfaret tryckta mot varandra.”

Lillebror Ernst berättar den tragiska fortsättningen. Den 2 november 1946, ett halvår efter det att bilden i boken togs, kom febern. Halsen svullnade. Medicin saknades. Den lille pojken avled och lades i familjegraven. Hans morfar Karl som avlidit ett år tidigare flyttades till graven för att vila med sitt barnbarn.

För mig är den lille pojkens grymma öde en skakande bild av hur hemsk tillvaron kunde vara för dessa krigets stora förlorare. De är glömda i den bild min generation har av det krig som vi på avstånd upplevde. Jag beundrar min far som vågade protestera mot Hitler, mot regeringen och mot polisen och som de facto skulle kunnat få pliktat med livet om Hitler tagit Sverige, vilket då inte var särskilt otroligt. Men jag fattar nu starkt att det inte bara var oskyldiga judar och kriminella medlöpare som drabbades ohyggligt hårt, det gjorde också “vanliga, hederliga medborgare” i Stortyskland.

Den ofrivillige soldaten är en mycket viktig och värdefull bok!

JEAN BOLINDER

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22