DEN MÖRKASTE HEMLIGHETEN

Jul 28th, 2016 | By | Category: 2016-07 juli, Recension

Omslag till Den mörkaste hemlighetenAv Alex Marwood (pseudo för Serena Mackesy)
The darkest secret, 2016
Översättning Carla Wiberg
Modernista, 2016
ISBN 978-91-7645-817-4, inbunden, 367 sidor

Psykologisk thriller står det på omslaget. Visst, och en roman som skulle kunna vara en Lars Norén-variant med fint folk som har massor med hemligheter.

Detta är den tredje boken av författaren, och jag har läst de båda föregångarna, Onda flickor och Granne med döden. I alla tre finns ett stot måtta av socialreportage, och denna gång får vi, läsare, se bakom kulisserna hos de verkligt framgångsrika, affärsmän, politiker, läkare med rockstjärnestatus. Dem vill i alla fall jag inte umgås med.

Berättelsen har två tidsplan. I det ena, inledande, är det 2004 och den framgångsrike byggaren Sean Jackson fyller 50 och bjudit sina vänner på en storslagen fest. Inte bara dyr whisky, champagne och finaste maten i den exklusiva strandvilla han nyss byggt och ska sälja för många miljoner pund, utan också kokain och andra nöjesartiklar. Det är doktorn som har med sig detta, och också mediciner som kan få alla de små barnen att sova så att de vuxna kan roa sig utan bekymmer.

Nå, en mamma oroar sig, födelsedagsbarnets andra hustru som inser att hon är på väg att bli nästa exhustru medan husets inredare är på gång att bli den tredje.

Oväntat för pappa så dyker de två flickorna från första äktenskapet upp och stökar till det. Också hans två treåriga tvillingflickor från det pågående äktenskapet är ju störande problem.

En av tvillingflickorna försvinner. Pappas kompis pr-experten hjälper till att dra igång en internationell sökhjälp, men flickan hittas inte.

Omväxlande med vad som hände 2004 får vi följa i nutid, 20 år senare, vad som hänt med Sean (hittad död på hotellrum, handbojad i sängen och med kokain i kroppen), med hustru nummer fyra hemma. Nu är det en av döttrarna från första äktenskapet som är huvudperson, hon får identifiera kroppen och hon går motvilligt med på att vara med som familjens representant på begravningen och dessutom ta hand om och ledsaga sin halvsyster från andra äktenskapet, den kvarvarande tvillingen.

Sakta får vi som läsare en bild av vad som skett. Ingen vacker bild.

Vi lär känna inte bara Camilla/Milly/Mila som berättar om nutiden utan också de som då var vuxna och vad de gjorde 2004. Ingen vacker bild av dem heller, men ingenting är helt svart eller vitt.

På omslaget står: ”De sa att Coco försvann under natten. De ljög.” Så spänningen ligger i att sakta, sakta få allt fler ledtrådar vad som egentligen hände.

Som läsare kan jag lätt dra slutsatsen att författaren röstade för att Storbritannien skulle stanna i EU, att hennes sympatier för en del politiker är på nollpunkten, och att hon i likhet med en man som heter Ove inte gillar Audi-förare (ni vet att Ove säger att det en bil med fem nollar, fyra i nosen och en bakom ratten).

Läs den, nästan lika bra som Onda flickor. Och några av personerna skulle man gärna lära känna.

LEIF-RUNE STRANDELL

Alex Marwood

Alex Marwood. Foto Geraint Lewis

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22