DEN GRÖNA JAKTSPINDELN

Apr 2nd, 2009 | By | Category: 2009-2, Recension

Omslag till Den gröna jaktspindeln

Av Katharina Sperberg
Xplosiv 2008

På omslagets baksida finns en varningstext. “OBS! Boken är ingenting för finkänsliga och ingenting för moraltanter”. Här kunde ha funnits många andra varningstexter också – ingenting för gourmeter, deckarälskare, svensklärare, ishockeyfans eller otåliga.

Grundhandlingen rör sig kring ett försvinnande. Ett kidnappat barn återvänder inte efter att lösensumman begärts ut. Vad har hänt? Åren går.

Tänk er en maträtt där man blandat så många ingredienser att man inte känner smaken av någon. Så är denna bok. De sexhundra sidorna borde ha reducerats till mindre än hälften. De många olika handlingarna i boken borde ha varit en, eller på sin höjd två. Det märks att boken är utgiven på ett litet förlag. Ett större hade låtit en lektör eller en redaktör vägleda författaren så att hon kunde koncentrerat sig på ett huvudspår. Intrigerna här räcker mer än väl till en handfull böcker, även om de flesta inte fullföljs ända ut. Dessutom kunde ett flertal större språkgrodor och inkonsekvenser kunnat undvikas.

katharina sperberg

Inget finns här heller att hämta för matälskare. De mest förvirrande matkombinationer dyker upp. Vitkålsinbakad lax med rödvin, äggmackor med senap, oxfilé med ben, hallonmuffins och Pucko till frukost och drick gärna Liebfraumilch eller blåbärsgräddlikör till det mesta. Hu! För att inte tala om det omåttliga och omotiverade konsumerandet av sötsaker boken igenom. Och gillar man ishockey ska man inte läsa denna bok, så illa som sporten beskrivs.

Jag anser mig nu vara varken finkänslig eller moraltant. Men att under dessa sexhundra sidor låta allt (och jag menar allt) få sexuella anspelningar blir bara långtråkigt, segt och sömngivande. Och ännu mer segdraget, oförståeligt och omotiverat är det att under långa tättskrivna femton sidor detaljerat beskriva ett samlag, även om det är mellan två män.

Det är ändå positivt att här finns beskrivningar av kärlek mellan män, även om man önskar mer djuplodande känslor, och inte bara sexualhandlingar. Författaren har också tagit till en del andra roliga nyskapande grepp. Hon låter berättarrösten komma från oväntat häll. En katt, en sparbanksbok. Överraskande fyndigt och bra. Själva kriminalintrigen är däremot ganska tunn. Hon skriver bäst när hon beskriver familjerelationer. Men hon behöver bättre rådgivare.

NISSE SCHERMAN

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22