DEN GREKISKA HJÄLMEN

Jun 11th, 2013 | By | Category: 2013-06 juni, Recension

Omslag till ljudbokenOmslag till Den grekiska hjälmenAv Jan Mårtenson
Wahlström & Widstrand 2013
ISBN 978-91-46-22345-0, 350 sid
Ljudbok inläst av Tomas Bolme
Bonnier Audio 2013
ISBN 978-91-743-3192-9, 10 CD (11 tim, 9 min)

Jag tänkte mig att lyssna och läsa parallellt på Mårtensons senaste denna gång. Det sprack rätt snart. Tomas Bolmes pausering och distinkta skådespeleri/uppläsning gjorde att jag snart låg flera sidor före. Då lade jag av och lät Bolme (bilden tv) leda mig igenom den fyrtioförsta romanen om antikhandlare Homan och hans katt.

Tomas BolmeSom så ofta fann jag att utvikningarna i handlingen var minst lika intressanta som huvudintrigen. Redan efter ett par kapitel kände jag mig underhållen och upplyst, rent av lite lärd. I Mårtensons böcker hinner nämligen inte herr Homan ta många steg innan han finner något intressant att lägga ut texten om, det må vara antikvikteter, superb föda eller kulturhistoria. Dessutom serveras allt på kultiverad svenska. Man ska äta gott, bo i Gamla stan och ha goda kunskaper om både det ena och det andra ty då åldras man ej. Det gör inte Johan Kristian Homan. Han är ungefär lika gammal nu som 1973 när han för första gången dök upp inom bokpärmar. Cleo, den vackra katten, är likaså odödlig.

Det börjar med ett bröllop i Shakespeares stad Straford-upon-Avon där Homan möter de människor som handlingen – alltså den kriminella handlingen – skall kretsa kring. En av dessa personer ger honom i uppdrag att åka till Miami i Florida för att köpa det dyra föremål som gett romanen dessa titel. Allt går bra fast han undrar om han inte är skuggad och hur ska det egentligen gå eftersom hans uppdragsgivare synas under amerikanska skatteverkets lupp. Nå, han kommer hem igen till Sverige. Det gör också hjälmen och han får sitt arvode för resan. Men nästa dag får han veta att någon haft ihjäl uppdragsgivaren, troligvis bara några minuter efter att vår hjälte återvänt hem med sin sedelbunt.

Och var han är befinner sig hittar han något att berätta om, något som inte alls har med den tunna kriminalberättelsen att göra. Det är en av anledningarna till att jag varje år läser eller lyssnar till en Homan-bok av Mårtenson. Han är ett träd värt att kyssas.

KJELL E. GENBERG

All heder åt Jan Mårtenson. Med denna bok har han givit ut 63 böcker och detta är den 41:a om antikhandlaren Johan Kristian Homan. Till en början var jag ganska förtjust i hans böcker. Han visade att man inte behöver fylla kapitlen med våldsamma och blodiga historier. Mårtenson valde istället att bilda sina läsare och fylla dem med främst historiska fakta. Det var både annorlunda och trevligt.

Med tiden har det dock blivit synnerligen enformigt. Den ena boken tycks kalkerad från den andra. De är förvillande lika och någon förnyelse skymtar inte någonstans. Dessutom åldras ju inte huvudpersonen. Den första boken om honom kom ut 1973 och då var han väl i fyrtioårsåldern. Han borde med andra ord vara runt 80 nu. Nejdå, han behåller sin ålder likt Kalle Anka. Det som har skett med åren är att han har skaffat sig en flickvän, som inte heller åldras. Francine, som liknar Julia Roberts. De diskuterar om de ska gifta sig och skaffa barn eftersom hennes biologiska klocka tickar. Hur den nu kan göra det eftersom inte heller hon åldras, och Homans katt har också evigt liv.

Som sagt, det börjar bli tjatigt. Ett typiskt scenario när två personer träffas är: Person ett säger något. Person två svarar; Nu förstår jag inte riktigt. Då kan person ett berätta något upplysande. Detta upprepas om och om igen så att läsaren blir lätt uttjatad. Och det finns inte en bok som inte nämner ordet Hauptbyrå ett flertal gånger. Det blir till sist så att man bara väntar på det.

Homan har denna gång fått i uppdrag att åka till Florida med uppdrag att köpa en gammal grekisk hjälm åt en kund. Detta får i förlängningen dramatiska följder med mord som yttersta konsekvens. Johan Kristian Homan kan som vanligt inte låta bli att lägga näsan i blöt. Han är mer än vanligt enerverande, kverulerande och överskattar sin egen betydelse. Jag har inga problem med att kriminalhistorien är tunn och att författaren lägger ut en ledtråd tidigt som gör att man kan avslöja mördaren. Jag har inte heller några problem med att boken är sprängfylld med information om händelser och antikviteter. Det jag har problem med är att jag tycker mig ha läst den här boken så många gånger förut.

NISSE SCHERMAN

Jan Mårtenson

Jan Mårtenson. Foto Cato Lein

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22