DEN FÖRLORADE SYMBOLEN

Oct 25th, 2009 | By | Category: 2009-5, Recension

Omslag till Den förlorade symbolen

Av Dan Brown
The Lost Symbol 2009
Översatt av Ola Klingberg, Gösta Svenn/Helena Sjöstrand Svenn, Leo Andersson, Tove Jansson Borglund, Peter Samuelsson och Lennart Olofsson.
Albert Bonniers 2009

Det finns stora likheter mellan stilarna hos Dan Brown och de svenska deckarförfattarna Jan Mårtenson (han med Cléo) och Jan Guillou (han med KGB). Alla tre är mycket förtjusta i att skriva om annat än det boken enligt förlagsreklamen ska handla om. Mårtenson brukar minutiöst förtälja om kulturhistoria från både antiken, Gamla stan och Drottningholm, Guillou lika minutiöst om vapens alla beståndsdelar och om politiska vänstergruppers innersta väsen. I Browns fall är Den förlorade symbolen tyngd av detaljer om frimurarritualer och om byggnadsverk i Washington som alla tycks knökfyllda av symboler som härrör från detta gamla sällskap.

Dan Brown

Nu har det gått fem år sedan megasuccén Da Vinci-koden kom på svenska. Under denna tid har Brown, förutom själva skrivandet av korta kapitel med cliffhangers, forskat sig fram till alla dessa detaljer som gjort att han lyckats åstadkomma en tegelsten om 614 sidor och en kort tack-appendix. Han har lyckats väl med sin research även om jag inte är så tvärsäker när det gäller sanningshalten i vissa motorers användning i vissa flygmaskiner.

Men det är imponerande att få ihop så många sidor om en historia som utspelar sig under fjärdedelen så kort tid som storyn i Da Vinci-koden – tolv timmar. Fast han kliver upp fyra på morgonen och börjar skriva, enligt en hyllningsartikel av Erik Ohlsson i DN Söndag (25 oktober 2009). Då får man tydligen en del gjort, även om jag nog tycker att man kan ta sig sovmornar då och då om en bok ska ta fem år att skriva.

Da Vinci-kodens huvudperson, symbolikprofessorn Robert Langdon, lockas till Washington DC där han tror att han ska hålla föredrag. I själva verket vill den tatuerade eunucken Mal’akh ha hjälp med att finna frimurarnas dolda “ord” och Langdon har kunskaper om detta. Därför har han också kidnappat en högt uppsatt frimurare som i sin ägo har ett ”kraftfullt föremål”.

Nån som tycker att det trots alla moderna föremål i Amerika luktar 1800-tal om intrigen?

Nå, Langdon måste nu se till att få sin vän frimurarpotentaten fri. Dessutom måste den onde Mal’akh hindras från att avslöja de makabra och mycket hemliga ritualer som utförs av de verkligt mäktiga män som ingår i Frimurarorden. Om sånt kom fram vore det en politisk katastrof som störtade USA i fördärvet – om inte på annat sätt så åtminstone symboliskt.

Det finns en dam med också. Här bryter Brown glädjande nog mot den gängse thrillermetodiken: hon är inte en långbent 25-åring utan en något äldre dam. Men hon är något ovanlig även på andra sätt, hon forskar nämligen om mänskliga tankars förmåga att påverka materia, noetik med ett slags vetenskapligt namn.

Förväntningarna bland inbitna Dan Brown-fans har varit stora inför släppet av Den förlorade symbolen och Albert Bonniers förlag har skickligt hängt på denna ”längtan”. Fansen lär inte bli besvikna. De korta kapitlen driver fram storyn i Top Gear-fart mot en upplösning där Mal’akhs verkliga motiv någorlunda förklaras.

Dan Brown är amerikan och jag tror att man i USA är mer intresserad av frimurare (deras founding fathers var visst alla inblandade i sådant) än vad vi svenskar är. Att Da Vinci-koden fick sådan genomslagskraft världen över byggde troligen på ett snudd på feministiskt svar på sekler av kyrkoförtryck. Här är det mer ett McGuffin-upplägg.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22