DEN DÖDA ÄLSKARINNAN

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-2, Recension

Av Théophile Gautier
Översatt av Lars Nyberg
ellerströms originalpocket 2002

Fyra aldrig förr till svenska översatta noveller i den med gotiska rysare besläktade skräckromantiska genren. Skräckromantiken förebådade i Frankrike symbolismen, som i sin tur påverkade surrealismen. Théophile Gautier (1811-1872) var bland annat kompis med Gérard de Nerval, som skrev Aurélia, och Charles Baudelaire, han med Ondskans blommor. Och han var anhängare av principen ”konst för konstens skull”. Titelnovellen handlar om en man som inte vet om han är en präst som nattetid drömmer att han älskar vampyren Clarimonde som suger hans blod eller om han är vampyrälskaren som om dagarna drömmer att han är präst. En fascinerande berättelse med nekrofila övertoner. Den mynnar i att vampyrens lik grävs upp, men faktum är att hon är betydligt mer sympatisk än den osympatiske abbé Serapion, som hetsar fram gravskändningen. Även den oavsiktligt komiska novellen Mumiens fot har nekrofil framtoning. Huvudpersonen, som är 27 år, blir förälskad i en tretusen år gammal prinsessa vars mumifierade fot han använder som brevpress. Prinsessans pappa, mumie han med, tycker emellertid att åldersskillnaden är för stor. ”Om du åtminstone hade tvåtusen år på nacken”, säger pappa farao. Slutknorren kanske inte upplevs som märklig i dag, men på sin tid var den säkert originell. O’Henry skulle ha uppskattat den. Den fornnordiskt inspirerade novellen Den dubble riddaren varierar det personlighetskluvna motivet och i Två aktörer för en roll spelar Mefistofeles sig själv på en teater i Wien. Det är möjligt att dåtida läsare rös vid läsningen av dessa noveller, men i dag känns skräcken något nattstånden. Därmed inte sagt att novellerna inte är intressanta och titelnovellen är läsvärd.

BERTIL FALK

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22