DEN AMERIKANSKE POJKEN

Sep 11th, 2009 | By | Category: 2005-4, Recension

Av Andrew Taylor
The American Boy 2003
Översatt av Mats Hörmark
Forum 2005

En recensent har svårt att hålla sig opåverkad av att läsa Den amerikanske pojken av Andrew Taylor. Boken är prisbelönt, fina omdömen från ansedda tidningar finns på flik och omslag.

Så börjar man då förväntansfullt läsa i den nära 500 sidor tjocka romanen. Det är en Thomas Shield som berättar. Han har deltagit i Slaget vid Waterloo och sedan gjort bort sig genom att kasta en medalj han fått, på en gardesofficer. Trots detta erbjuds han tjänst som extralärare vid Manor House School i byn Stoke Newington i september 1819. Han får syn på den vackra mrs Sohia Frant och möter en ung man, Edgar Allan. Pojken bryter lätt på amerikanska. Men Thomas Shield anar ej att denne Edgar Allan Poe är amerikan. ”Lika lite som jag anade att mrs Frant och Edgar Allan steg för steg skulle föra mig in mot den mörka mittpunkten i en labyrint, till en plats fylld av skrämmande hemligheter och fruktansvärda brott”.

Den gamla själsdöda tekniken att göra läsaren intresserad genom att låta en huvudperson ”föga ana” vilka hemskheter som ska serveras, tycker jag hjärtligt illa om. ”Föga anade den söta och blonda Isabella att hon bara åtta timmar senare skulle ligga kall och död på bårhuset” … det är ju rena parodin på billig deckare!

Över huvud taget finner jag berättarmaskineriet hos Andrew Taylor allt för synligt. Han har kommit på idén att göra en roman utifrån det faktum att Edgar Allan Poe verkligen som ung man gick på internatskolan Manor House. Så blandar han till en berättelse som i och för sig är ganska skickligt berättad. Det handlar om hur Thomas Shield blir förälskad i en mrs Frant och dras in i en skrämmande värld med mord, hot och ekonomiska äventyr.

Tidsandan är också tämligen skickligt utmålad, men de agerande figurerna känns ointressanta. Naturligtvis är greppet med en ung Edgar Allan Poe som aktör i handlingen intressant men inte heller här läggs så mycket till grundförutsättningarna. En jämförelse med Olov Svedelids historiska romaner om Catarina Dufva och Staffan Humbla utfaller klart till svenskens fördel.

Mr Shields berättelse återfinns 1862 i en träkista med järnbeslag och två lås. Upphittaren bläddrar i manuskriptet vid brasan i biblioteket efter middagen. Precis som när det gäller Pickwickklubben rör det sig alltså om efterlämnade papper. För att friska upp mina intryck av den Charles Dickens som enligt baksidan ligger nära Taylors berättarkapacitet, började jag bläddra i Pickwickklubben. Snart var jag inne i den med hull och hår, vilken storartad, fascinerande och underbar berättelse det är! Snälla förlagsredaktören jämför inte den mekaniske Andrew Taylor med berättargeniet Charles Dickens!

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22