DEN AMERIKANSKE MEDBORGAREN

Apr 5th, 2008 | By | Category: 2008-2, Recension

Omslag till Den amerikanske medborgarenAv Jess Walter
Citizen Vince 2005
Översatt av Göran Grip
Forum 2008

Den amerikanske medborgaren utspelar sig i månadsskiftet oktober–november 1980 och Jimmy Carter inser att han måste städa jordnötsskalen ur sofforna i Ovala rummet i Vita Huset.

Ronald Reagan övar på John Wayne-looken och det förestående presidentvalet är egentligen bara formalia.

Jag minns presidentvalet i USA 1980 mycket väl. Jag halvlåg med en Budweiser och en påse chips på ett motellrum i Wilmington, Delaware, och följde valvakan den här kvällen.
Men jag reflekterade inte särskilt över det usla valdeltagandet eller vad det kunde betyda för en amerikansk medborgare att utöva sin rösträtt. Visste inte ens att dömda brottslingar har förverkat sin rösträtt.

Jess WalterJess Walter berättar om småskurken Vince Camden som vittnat i en rättegång och fått vittnesskydd, flyttats av myndigheter-na från New York till Spokane i staten Washington. Han fortsätter dock sin brottsliga bana i en rätt blygsam skala, lite knarkaffärer och lite bedrägerier, samtidigt som han förestår ett bageri som specialiserat sig på munkar.

Men det drar ihop sig till presidentval. Vince Camden får sitt första röstkort. Han känner sig plötsligt som en fullständig medborgare i Amerika, även om han inte har en aning om vad han ska rösta på.

Emellertid kommer det förflutna ikapp honom och hittar honom, tvärs över den amerikanska kontinenten. Mer än en gång ställs den lite vankelmodige Camden inför utsikten att bli dödad. Han tar det med ett filosofiskt upphöjt lugn, om än berättigat vemod:

”…hur länge fortsätter telefonbolaget skicka räkningar efter att man är borta, passningsspelet dödar den professionella fot-bollen, italiensk mat är våldsamt överskattad, det hade varit mysigt att ha hund.”

Romanen om Vince Camden är en ”feelgood”-historia i en amerikansk tradition som jag närmast jämför med gamla James Stewartfilmer, där man kan gråta en skvätt över det lyckliga slutet. Jag gillar den skarpt. Det finns en stillsam humor, berättarglädje och många tillfällen till filosoferande och eftertanke även om inte våld och action heller saknas.

PER ERIK TELL

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22