DE SOM DÖR FÖRST

Jan 12th, 2008 | By | Category: 2000-3, Recension

Av Alexandra Marinina [pseud för Marina Aleksejeva]
Sjestiorki umirajut pervymi 1996
Översatt av Magnus Dahnberg
Wahlström & Widstrand 2000

Förra årets roman av Marinina, Mördare mot sin vilja, var en mycket intressant läsupplevelse, inte minst med tanke på att vi i Sverige vet väldigt lite om rysk polisprocedur och postsovjetisk rättsskipning, Sedan dess har vi fått fler deckare med ryskt ursprung och fått möjlighet att jämföra åtminstone ett par författare.
Därmed halkar Marinina ner en bit. Hon är rikligt hyfsad när det gäller att beskriva stämningar och polismyndighetens märkliga agerande inför fall som berör den egna personalen. Man kan också ha överseende med att hon skriver omständligt, eftersom det hör till den ryska litteraturens kännetecken.
Men att hon blir närmast inkonsekvent och splittrad i sina försök att skriva samman tre diametralt olika intriger är svårare att förlåta. Här hittar man en pusseldeckare, en tafflig psykologisk thriller och en riktige bra polisroman i ett. Det som är förvirrande skrivet blir förvirrande för läsaren. Som i den tidigare boken är inspektör Anastasia Kamenskaja huvudfigur. Den genomgående berättelsen handlar om polismannen Dmitrij Platonov som misstänks för att inte ha utrett ett miljöbrott i Uralsk och därför gömmer sig för sina kolleger. Biintrigen handlar om en prickskytt som varje måndag skjuter skallen av unga män. Att dessa två intriger möts på slutet hör till genrens regler. Marinina vänder vetenskapens tes om skapelseberättelsen och slutar med Big Bang. Det imponerar inte.

BIRGITTA HÄRNER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22