DE MÅLADE GROTTORNAS LAND

Apr 14th, 2011 | By | Category: 2011-4 april, Recension

Omslag till De målade grottornas landAv Jean M. Auel
The Land of Painted Caves 2011
Översatt av  Tove Janson Borglund, Helena Sjöstrand Svenn, Gösta Svenn
ISBN 978-91-7002-875-5, 669 sidor, inbunden

För några veckor sedan började jag läsa de första böckerna i serien om Jordens barn. Lätt utpumpad skrev jag en uppskattade recension (se tidigare Dast). Jag hade vissa förhoppningar på att tidigare skribenters fasa över böckernas sexscener (tantsnusk var det vanligast förekommande ordet) skulle vara sanna, men jag blev besviken. Det var inte mycket värre än i novellerna i våra vanligaste veckotidningar. I den senaste boken (sista, säger författaren) har det 35 tusen år gamla paret stadgat sig och hittat en bostad i något som tydligen är dagens Frankrike. Han knegar som flintsmed och hon är en dåtida new age-människa och de är moderna så till vida att båda tar hand om familjens dotter.

Det blir lite modern såpa när Ayla överraskar maken när han har det som hetast med en av hennes rivaler. Men i gammal god följetongsstil blir de sams igen mot slutet. Fast det är också möjligt att hon egentligen hör hemma i B. Wahlströms böcker med röda ryggar där de godhjärtade, kloka och nästan översinnliga flickorna dvaldes. Hon var lång, blåögd och blond i en värld av hukande plattskallar med svart hår och bruna ögon i den första boken – Grottbjörnens folk –  där hon våldtas och förnedras. Ändå känner hon välvilja mot dem som behandlade henne bättre. Sexuell njutning lärde hon sig av Jondalar medan de tillsammans vandrade för att förenas med hans mer civiliserade släkte, en flykt från neanderthalarna mot Cro Magnon-folket.

Jean M AuelI slutboken De målade grottornas land är Ayla småbarnsmor med allt detta innebär för en heltidsarbetande medicinkvinna. Hon har börjat fatta att barn inte kommer med storken och här pekar Jean M. Auel med hela pennan mot patriarkatet som plötsligt fattat att de är delaktiga i avlandet och börjar skaffa sig allt vidsträcktare äganderätt när det gäller kvinnans kropp och känslor.

En lite lustig iakttagelse: personernas namn är mycket amerikanska till sin struktur. Auel föregriper alltså både Leif Eriksson och Christoffer Columbus med råge. Men var och en skriver för sin publik och Auels stilgrepp är klockrent hämtade från de amerikanska såpornas dramaturgi. Våra mänskliga föregångare har till och med en trosbild som har drag av kristendom. Och familjebeskrivningen ligger inte så långt borta från Ingalls Det lilla huset på prärien.

Även i denna bok ger sig Ayla och Jondalar tillsammans med barnet ut på en farlig resa. Farligheter klaras av tack vara Jondalars vapenskicklighet och Aylas förmåga att tala med djur som den bäste Dr Doolittle.

Det här är inte den bästa boken i serien, men med rätt attityd och intresse är den trots de många sidorna värd att läsas.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22