DE DÖDA FISKARNA

Sep 4th, 2009 | By | Category: 2002-2, Recension

Av Stieg Trenter
Bonniers Kriminalklassiker 2001-12-16

Här en samling om åtta noveller, somliga aldrig tidigare publicerade i bokform, men i veckotidningsform. Silverkorset är en liten spökhistoria med inslag av verklighet. Krigstid, Sverige utanför, men ändå nära. En vacker tanke med silverkorset. Den publicerades senast i bokform i DAST:s novellbilaga Mord, soldat hösten 1996.

De döda fiskarna: Mr Wood läser sin tidning och hans hustru, som lagar frukosten, vill gärna höra vad som sig tilldragit. – Läs högt, ropar hon! Står det inget om Randolph Churchills bröllop? Otåligt läser han vidare, hans blick faller på en notis ”Akvarieman hemma från Sydamerika”. En viss Beltamy hade företagit en expedition till Anderna för att finna rara fiskar, sådana som inte hittills setts i Sverige. Hans tankar gick till mordet för fem år sedan. En 65-årig börsmäklare hade hittats död, skjuten med en kula genom bröstet men inget hade lett till den person som var orsak till hans död. Misstänkta hade funnits, akvariefiskar hade varit ett tema, de hade med sin ”husse” dött av förfrysning, dörrar mot vinternätter hade varit vidöppna. Var det kylan som blev deras död? En klurig historia, som så ofta med Trenter.

Neutral mark: Ett roligt grepp hur man kan mötas på KB och bli inblandad i en vidlyftig historia. Hon är älskare av klassisk musik, han är galen i jazz. En svår kollision, som mitt i dramatiken löser upp sig till ett samförstånd. Flykting överförande på olaglig våg är inte bara för de hårda svenska lagarna utan från de som styr i landet varifrån man inte reser utan lov. Han leker katten-med-råttan-leken den gode Trenter. Inte så direkt trolig men kul.

Mördande fanfar: Vi befinner oss nu på Operan för att se Lille Petters resa till Månen. Morbror har tagit med sig systerdottern, en åttaåring som med stor spänning ser fram emot att se riktig teater. Biljetter var beställda i god tid. När de hittat bänkraden och var på väg att gå in, ber en man om en tjänst – Har ni möjligen 333 frågar han? – Javisst, blir svaret. – Kan ni tänka er att byta biljetter med mig, jag har till raden framför er, man ser bättre där, jag tycker inte om att ha någon bakom mig, betalar gärna en 50-lapp emellan! Med någon tvekan byter morbror men han gillar inte mannens utseende, hårda ögon och sminkad! Det som sedan händer är så stor dramatik att den tar över, mitt i en fanfar faller mannen på bänken bakom, där de skulle ha suttit, ihop livlös. Det visar sig att han är ensam i bänkraden. En spännande genomgång av Operans inre följer, sannerligen en resa i det vidlyftiga mörkret i den under världen. Trenter måste ha känt väl till den och skildrar den på ett gastkramande sätt.

Sista tåget från Lazase: han var på väg till sina rötter, den stora småstaden Stockholm, och resan gick via Paris. Hennes far hade tidigt flyttat till New York och fann sin lycka där, hon hade aldrig riktigt käntå sig hemma där. Nu var hon på väg hem och Paris kunde man väl titta på. Hon kände sig också tittad på, en man följde henne med blicken, hon kände både smicker och oro.

Hon sprang med bultande hjärta trapporna upp till Gare Dt. Lazare och i full fart till biljettluckan. En man stod i vägen och sölade, tyckte hon, han ville inte släppa henne före, tiden var knapp. Malmaison skulle hon till, men hann inte. Det tåg hon sedan tog bjöd på mer spänning än hon trott sig stå ut med, men det återstår att läsa om.

Hon fick en härlig dag i Paris och kväll. Tåget till Sverige gick först nästa dag.

Död i dimma: ”Det här var alltså Stockholm”, tänkte Eva Green, och väntade på linje 7 på väg till Djurgården. Det var inte allt som hon tänkt sig, skillnaden var så stor, hon hade levt USA som barn och gjort sig en romantisk bild av sitt verkliga hemland. Nu var hon på väg att besöka sin tarbror Manne, de hade inte setts på många år, skulle han känna igen henne? Hon var spänd på hans 1700-tals gård ute på Djurgården. Trodde han att hon kanske var en av hans otaliga dambekanta? Eva trodde sig minnas ungefär var huset låg och tog in på en liten väg som ledde in i grönskan, ett ljus glimmade till, ja där låg det ju. Dimman låg fortfarande kvar och gv det huset ett grygylleneskimmer, det lyste i ett fönster, då var han hemma. Ingen svarade på hennes knackning, en köksdörr tänkte hon och fann den. Sakta tog hon sig igenom huset, hon sökte en ljuskontakt och befann sig i ett hemtrevligt bibliotek, men där tog trevnaden slut. Farbror Manne låg där på rygg och stirrade på änglarna i taket. Polisen hadelite svårt att tro på fhenne men de fann farbror Manne där hon funnit honom. Eva fick stor hjälp av farbroderns sekreterare och kom att umgås. Lucia var nära och Eva ville lussa för en åldrig tant, hon skulle vara stjärngosse. I den vackra Luciasången fick hon sin stora chock. En listig historia i underbar miljö.

Se döden på dig väntar: Han bad om en drink, hon serverar, han ber henne gång på gångh att sätta rosorna i vatten. Vad vill han, lägga något i hennes drink, han har talat om strykning. Hon iakttar honom från köket, nervöst kramar hon sönder poplusbladen från rökbordet och strök det på kanten av sitt glas. Han talar om skilsmässa. Är hon med på det? Vad får han av sin lilla guldpippi om han lämnar henne? Han lyfter sitt glas men dricker inte, byter glas och ber henne dricka botten upp. Hon tänker att hon ju sett honom hela tiden. Hon för glaset till sina käppar. Hans girighet lyser. ”Fint hus det här, det får jag väl? Min drink smakade bra, hoppas Din gör det också!” En kort men salt bit av livert då allt vad känslor ebbat ut.

Döden på studieresa: En skock 17-årinagr på resa till Rom med sin lärare som reseledare tar tillfället i akt att skämta med henne, ganska elakt för att inte säga farligt. Läraren hittar en råtta i sin bag, hon har jämt sjå att samla flickorna på flygplatsen. De är som kalvar på grönbete. På hotellet blir hon uppringd men ingen svar. På Zoo blir hon inlåst i ormhuset. Ormar är hennes stora skräck. En av flickorna försvinner, en orm hittas i regnrocken hos en annan flicka, ingen vet om den är giftig. Läraren dricker ett glas vatten ur sitt tandborstglas när hon kommer åter till hotellet. Det smakar beskt och konstigt och när hon kollar sin burk med sömntabletter har den tömts. Vem vill henne så illa? En kollega från hennes skola kommer till Rom och mycket klarnar.

Hela serien av kortnoveller andas tid en då de skrevs. Gullig, vill jag kalla den, fylld av nostalgi. Tiderna har sannerligen förändrats, råhet har tagit över. En vilsam läsning med små knorrar. Språket är så vitt skilt från vår tid.

MARGARETA MORELIUS

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22