DE ANDRAS HUS

Mar 16th, 2015 | By | Category: 2015-03 mars, Recension

Omslag till De andras husAv Rhidian Brook
The Aftermath, 2013
Översättning Louise Thalin
Forum, 2014
ISBN 9789137137308, inbunden, 333 sidor

Att vinna freden efter ett krigsslut sägs ofta vara lika viktigt som att vinna ett krig. Konstigt nog verkar den insikten inte ha lett till någon större mängd efterkrigs- och återuppbyggnadsromaner, i alla fall inte jämfört med störtfloden av krigsberättelser. Så Rhidian Brooks skildring av livet i det sönderbombade Hamburg i slutet av 1940-talet har ett visst nyhetsvärde bara genom sitt ämne, även om det skrivits andra böcker om livet i tyska städer efter andra världskrigets slut.

Rhidian BrookHistorien är också intressant. Den engelske kommendanten Lewis Morgan har tilldelats en patriciervilla i stadens utkant som sitt residens. Morgan tilltror även tyskar ett mått av grundläggande hygglighet och förvånar omgivningen genom att låta husets ägare och dotter bo kvar. (Enligt efterordet har Brooks inspirerats av sin farfar som delade hus med en familj i Hamburg efter andra världskrigets slut.) Samtidigt anländer Morgans hustru och son för att fortsätta ett komplicerat och länge avbrutet familjeliv, färgat av att parets äldre son dödats under en tysk bombräd mot brittiska öarna.

Resten av handlingen är som hämtad från en film eller en välgjord tv-serie. Spirande förälskelser över kulturgränserna blandas med en ömsom laddad, ömsom praktisk och försonlig hållning mellan tyskar och britter. En kvardröjande nazistisk motståndsrörelse, Werwolf, lurar bland ruinerna medan korrupta översittare i engelsk uniform gör vad de kan för att ge hatet näring. Den milde Lewis Morgan försöker balansera allt detta på hemmaplan och jobbet medan hans fru återhämtar sig från den äldste sonens död bland de tidigare fienderna.

Rhidian Brook ägnar sig också mycket att balansera och harmonisera. De psykologiska bråddjupen blir mest antydningar och slutet är lite av en nödlösning för att dämma upp passionerna, även om det flyter både blod och tårar. Bäst lyckas Brooks med ett gäng hem- och föräldralösa tyska pojkar som driver runt i utkanten av berättelsen. Här anar man vidden av de möjligheter och de trauman som låg i att leva i ”Stunde Null”, timme noll. De pojkarna hade varit värda en egen roman.

PÄR ALEXANDERSSON

 

 

 

 

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22