DÄRV

Mar 17th, 2010 | By | Category: 2004-1, Recension

Av Tatjana Tolstaja
Kys 2000
Översatt av Staffan Skott
Bonniers 2003

Därv, skriven av den ryska författaren Tatjana Tolstaja, har ett yttre med visst uppmärksamhetsvärde; helsvart med en stor limefärgad råtta placerad centralt i bilden. Baksidan är likadan, medan ryggen visar Panaches stolta hjälm. Med omslaget upphör egentligen det intressanta med denna bok.

Berättelsen är en skröna och huvudpersonen heter Benedikt, så långt är allt klart. Men vad boken handlar om är inte lika lätt att återge. En katastrof i staden, fruktan för den självsvåldiga och grymma härskaren, fattigdom och misär och det ohyggliga djuret därven, som suger liv och blod ur sina offer – se där några ingredienser i berättelsen.

Här finns egentligen ingen handling, utan mer en röd tråd av misär, fattigdom, svält, kyla och bedrägeri som utgör händelsebakgrunden. Texten bildar ofta en monolog, framsagd i ett andlöst, flåsigt tempo. Det är mångordighet, onomatopoesi och stackato som är de viktiga inslagen i den här texten, inte handlingen. Hör här: ”Hej-å-hå, hej-å-hå! Hejsansvejsan hej-å-hå. För tuttiluringen och kuttituttingen!” eller ”Herrrrrregud! Herrreee! Så underbart, så hemskt, så underbart !… Men jag…! Hur ska jag Ja herrrregud! Och var är Nikita Ivanovitj, skit också! Fattar han inte?!” Sådär håller det på, i 360 sidor. Hela berättelsen försiggår på något egendomligt sätt i imperativ; här är det ett överflöd av frågetecken och utropstecken. Efter att ha läst endast några kapital är läsaren svårt plågad och stressad. Det besynnerliga tilltalet i texten gör tyvärr inte att vi kommer nära personerna i berättelsen, tvärtom fjärmar det oss från dem. Vi kan inte nå dessa personer genom den barriär av tröttande utrop som texten bjuder på.

Tatjana Tolstaja skriver i en rysk tradition av inre monolog, fantasteri, besatthet och misär som vi känner igen från många andra författare. Där baksidestexten talar om en mörk och varnande antiutopi, skoningslös politisk satir och filosofisk liknelse, kan jag tyvärr bara se mångordighet, överlastning, brist på struktur och anspråksfullhet.

KERSTIN WALL



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22