DÄRV

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Recension

Av Tatiana Tolstaja
Översatt av Staffan Skott och Maria Nikolajeva
Bonniers 2003

Därv är en storartad rysk roman, en frodig berättelse om en framtida stad i ett framtida Ryssland. En härlig skröna, men också en dyster filosofisk liknelse över mänskligheten öde. Det är 200 år efter den stora smällen och åtminstone Ryssland, kanske hela världen, har ramlat tillbaka till ett medeltida primitivt liv. Den radioaktiva strålningen har gjort att större delen av mänskligheten är mutanter. Muteringarna är legio. Människor föds med klor eller med svans, med tuppkammar eller munnar över hela kroppen. Någon har ett extra ben, en annan har fötter i armhålan. De som överlevde smällen, De Förutvarande, har levt i över 200 år och åldras inte längre. l träden fångar man flygande harar som man måste koka bort giftet ur innan de kan ätas. Den vanligaste födan är muterade möss som fångas i husens golvspringor.

I denna framtida by, Fjodorgrad, som tidigare en gång hette Moskva, lever människorna tillsammans med De Förutvarande och Avfödingarna, ett tvåbent dragdjur, ett slags mellanting mellan människa och djur. Fjodorgrad styrs aven fruktad härskare, Fjodor Kuzmitj, vars brutala polismakt mördar de som tycks upproriska. Till trots mot denna brutalitet har Fjodor gjort mycket gott för byn. Hans uppfinningar, inte minst hjulet, underlättar väsentligen livet för byns innevånare.

Här lever en naiv dumbom, Benedikt, sysselsatt med att skriva av litterära verk som samlats och bevarats i furstens boning. Benedikt har lärt sig läsa och skriva av sin Förutvarande mor och han blir mer och mer besatt av det skrivna ordet och en passion för böcker. När Benedikt gifter sig med byns vackraste flicka får han också tillträde till en rikare värld med bättre boende och bättre mat, samt tillträde till svärfaderns stora bibliotek av gamla böcker från tiden före den stora smällen. Han dras småningom in i svärfaderns uppror mot Fjodor. Den brutale Fursten ersätts med en ny brutal härskare och staden byter namn.

Därv beskriver denna framtida värld. Det är en frodig, ibland burlesk, målning av hur mänskligheten börjar om på nytt med att bygga en civilisation. Samtidigt en gruvlig satir över makt, girighet och klasskillnader. (Skildringen där Benedikt ersätts som Olgas älskare av en Avföding är storslagen). Tolstaja skriver så att man tycker att man är där i det kylslagna, iskalla Fjodorgrad, i mörkret och i fattigdomen. Hennes språk är ekvilibristiskt och nyskapande. Många av Benedikts ord har nya betydelser och har en annan betydelse för De Förutvarande. Det måste ha varit en grannlaga och rolig – uppgift att översätta boken. Resultatet är lysande. Och Därven. Jo det är ett djur som lever i skogen och som suger livet ur sina offer.

PETER VARMIN

Läsare som var missnöjd med DAST:s recension av boken i ett tidigare nummer.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22