DANS I MÖRKER

Mar 5th, 2010 | By | Category: 2007-2, Recension

Av Caryl Phillips
Dancing in the dark 2005
Översatt av Hans Berggren
Wahlström & Widstrand 2006

Världens största, åtminstone USA:s största, färgade artist i början av 1900-talet var Bert Williams. Han var från Västindien. Lite ljushyltare än de svarta afroamerikanarna levde han i samma rasåtskillnadsvärld. Williams skapade en scennigger som de vita kunde skratta åt, de svarta kändes inte vid figuren. Det var ett problem från första stund.

Bert Williams färgade sitt ansikte svart med kork, målade dit stora röda läppar, hängde på sig en fladdrig kostym och hasade benen efter sig. Den vita publiken kom till teatern och skrattade sig fördärvade. Bert Williams tjänade pengar. Han och partnern under sexton år, den snitsigt svidade George Walker, anställde enbart färgade i sin trupp, åkte på turné till Brittiska öarna och uppträdde för den engelska kungafamiljen. Efter Walkers död blev Bert Williams den första svarte artisten i Ziegfelds Follies under en rad år.

Romanbiografin skildrar artisten utanför scenen. Hustrun som han inte rör, fadern som skäms ögonen ur sig, kollegan George och Aida, Georges fru, kommer till tals. Berättelsen gungar fram och tillbaka i tid och rum, vrider och vänder sig mellan tankar och vittnesmål; det allra innersta och sorlet på barer.

Det är vackert. Skönheten griper tag, liksom verklighetens bistra cynism om den bästes misslyckande. Och, vad brydde sig folk om att han förnekade sin ras och sin konst – 150 000 personer följde Bert till graven – rena MM-vibbarna.

Läs gärna boken.

HELENA SIGANDER

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22