CLEMENTINE CHURCHILL

Mar 8th, 2016 | By | Category: 2016-03 mars, Recension

Omslag till Clementine ChurchillAv Sonia Purnell
First Lady: the Life and Wars of Clementine Churchill, 2015
Översatt av Claes Göran Green
Historiska Media, 2016
ISBN 978-91-7545-343-9, 448 sidor

Winston Churchill gifte sig med Clementine Hozier 1908 och det visade sig bli ett äktenskap som smått bevisade tesen att bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Båda växte upp i instabila familjer där sexuella relationer inte var så tidsenligt prudentliga som senare generationer inbillar sig. Churchills mor sägs ha haft tvåhundra älskare medan Clementines blåblodiga mor Lady Blanche Hozier nöjde sig med tio. Men de tillhörde överklassen där normerna tydligen var lösare än hos resten av folket.

Märkligt nog tycks denna frigjordhet aldrig ha drabbat makarna Churchills äktenskap. Båda tycks, åtminstone i stort, ha undvikit att bedra varandra. Winston var en mycket konservativ man med en arbetsmoral utöver det vanliga och helt inriktad på en politisk karriär. Clementine höll inte alltid med honom, i synnerhet inte i frågan om kvinnlig rösträtt som han motsatte sig länge, men trots meningsskiljaktigheterna – som kunde leda till häftiga gräl och utbrott från dem båda – var deras samhörighet stark, enligt Purnell.

De hade ett gemensamt mål: att göra Winston till premiärminister, något som krävde både tålamod och diplomati, egenskaper som han saknade men hon hade gott om. I synnerhet var hon skicklig på att dölja och översläta konsekvenserna av hans överilade beslut. Under krigen försökte hon underlätta för det arbetande brittiska folket, något som den bufflige och ofta grinige Winston sällan tänkte på.

Hon läste i förväg de tal han skulle hålla och för det mesta strök han det hon hade starka invändningar emot. Men han var inte alltid lydig, särskilt inte när det gällde husaffärer, något som emellanåt fick dem att hamna på ruinens brant. Den trillade de inte nerför, beroende på givmilda mecenater. Ett av dessa hus var Chartwell, älskat av Winston och hatat av Clementine, där de kunde umgås för att sedan dra sig tillbaka till sina respektive sängkammare. Sina överklassfasoner blev de aldrig av med. Tjänstefolk kom och gick i en strid ström eftersom de inte stod ut med sina odrägliga arbetsgivare. Blott några få blev kvar som inventarier i makarna Churchills tjänst.

Inte heller var de värst perfekta som föräldrar. Båda bar skulden för att barnen Randolph, Sara och Diana fick en olycklig uppväxt. Winston och Clementine var alldeles för upptagna av sig själva och av politiken för att ta hand om barnen. Det var bara Mary, den yngsta dottern som dog 2014, som det gick bra för.

Sonia PurnellDet är en intressant biografi Sonia Purnell har skrivit. Hon har vänt på alla stenar, vilket gjort att man får läsa allt in i minsta detalj om tiden  och människorna, inte enbart huvudpersonerna utan också epokens viktigare gestalter inom och utom regeringen. Den mest spännande delen utspelas under andra världskriget då Clementine följde sin make på viktiga resor till olika makthavare. Hon reste också själv, bland annat till Sovjet på Röda Korsets inbjudan. Där möttes hon av jublande människor, något som tycks ha gjort Stalin stött.

Efter kriget insåg de brittiska väljarna att Winston Churchill varit en man att lita till under ofredens tid. Nu krävdes sociala reformer och för detta behövdes ingen krigshjälte. Han tvingades lämna premiärministerbostaden på Downing Street 10 och hade svårt att inse hur strålkastarljuset kunde skina på någon annan. Men den gamle stridshästen kom tillbaka till premiärministerposten en gång till i början av 1950-talet. Men då var han gammal, sjuk och trött och Clementine orkade inte heller diskutera politik med honom längre.

Winston Churchill – ”50 procent geni och 50 procent förbaskad idiot” enligt Clement Atlee – avled 24 januari 1965 och överlevdes av Clementine i femton år. Hon var den människa utan vilken han aldrig kunnat nå sin storhet.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22