CHARLIE PARKER I SVERIGE – med en avstickare till Köpenhamn

Mar 4th, 2014 | By | Category: 2014-03 mars, Recension

Omslag till Charlie Parker i SverigeAv Martin Westin
Premium Publishing 2014
ISBN 978-91-87581-05-2, 181 sid

I dagens Sverige är utländska artistbesök vardagsmat. Annat var det för 64 år sedan när bebopprofeten, numera jazzlegenden Charlie ”Bird” Parker i november 1950 kom hit för att spela med svenska musiker (Roffe Ericson, Charlie Norman, Arne Domnérus, Gösta Theselius, Thore Jederby, Simon Brehm och Jack Norén som alla nu, liksom turnéns huvudperson spelar med Gabriel). Birds jazziga eriksgata till de svenska städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg, Jönköping och Gävle – med avstickaren till den danska huvudstaden däremellan – blev en upplevelse för dåtidens svältfödda jazzentusiaster och inte minst en upplevelse för de medverkande svenska musikerna (kanske också för Roy Eldridge som kom att hänga med på ett hörn).

Charlie (han döptes till Charles) Parker Junior föddes 29 augusti 1920 i Kansas City, Kansas, bodde som ung i Kansas City, Missouri, hamnade i New York och kom som altsaxofonist att utveckla jazzstilen bebop (även kallad re-bop) tillsammans med trumpetaren Dizzy Gillespie. Det revolutionerande med den nya musiken var användandet av toner som låg utanför de skalor som tidigare använts inom jazzen men som genom okonventionella fraseringar kom att låta bra. Som så många andra av tidens jazzmusiker fastnade Parker i herointräsket och dog ung den 12 mars 1955 i New York City.

Han besökte Europa två gånger, andra gången blev turnén till Sverige och Danmark, arrangerad av Nils Hellström.

Martin WestinAtt Parker dog bara 35 år gammal fem år efter Sverigebesöket gjorde att mytbildningen kring honom tog fart. Så även skrönorna om vad han verkligen haft för sig i kalla Norden. Arne Domnérus brukade berätta att Bird hade svårt att sova – utom på biograf med folk runt omkring sig. De såg tillsammans filmen Den brutna pilen med James Stewart och Jeff Chandler. ”Då somnade han och snarkade som fan”. Men han vaknade till och när dialogen rörde rasproblem kommenterade han detta högljutt och så. Övriga biobesökare krävde att negern skulle kastas ut från salongen.

Skånejournalisten Björn Fremer kommenterade hans biobesök så här: ”Han somnade efter fem minuter och sov right through. Det var nog den sömnen han fick här nere”.

Detta är möjligen sant, men en annan av Fremers berättelser (i Orkester-Journalens sommarnummer 1957) om Birds turné är det knappast. Han påstår att Parker och hans svenska musikerkamrater åkte bil i Skåne när kylaren kokade. Då stannade de hos bonden Jönsson i Lomma nära Malmö för att fylla på vatten. Parker klev ur och gick till ladugården där han började blåsa några fraser på altsaxen för de intresserade korna. Där hade lantbrukaren en bandspelare med musik som fick korna att mjölka bättre. Nu tryckte han med Birds goda minne på inspelningsknappen för att få lite musik alldeles gratis. Enligt Fremer var det så Birds låt Cow Cow Blues kom till.

En rolig historia. Men musikerna turnerade per tåg, aldrig per bil.

Det är en rolig och intressant bok som Martin Westin (sekreterare i Gruppen för Svensk Jazzhistoria) åstadkommit. Det mest fantastiska med boken är väl att han lyckats få med snart sagt varje ögonblick av den veckolånga turnén utan att det blir en trist uppräkning. Sedan kan man undra lite över om det är en brasklapp när han skriver om Luleåpojken, klarinettspelaren och smått legendariske jazzskribenten i Orkester-Journalen Carl-Erik ”Celi” Lindgren som en man som handskades rätt lättvindigt med sanningen.

Att inte alla i det avlånga landet kände till vad denna relativt nya musik innebar får man en aning om genom att betrakta de annonser och recensioner som Westin hittat. Och bilderna är en förtjusande tidskapsel.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22