CARIN GÖRING SKRIVER HEM

Aug 21st, 2009 | By | Category: 2009-4, Recension

Omslag till Carin Göring skriver hem

Av Björn Fontander
Carlssons 2009 (första upplagan 1990)

Allmänintresset av en högst privat brevsamling från 20-talet kan väl diskuteras, men 80 år senare har Carin Kantzows brev till modern i Stockholm fortfarande ett värde som dokumentation av överklassnazismen i Sverige. Inte för att breven har litterär kvalitet, men de berättar om hur den nationalsocialistiska ideologin hade trängt in i kretsar i vårt land som markant skiljer sig från dagens bild av stålskodda våldsgrupper.

Av det senare fanns inte mycket i den miljö friherrinnan och överstedottern Fock växte upp. Ringa hade nog hennes namn bevarats till eftervärlden om det inte hade varit för äktenskapet med den tyske flygaren Hermann Göring 1920-31, en man som senare skulle gå till världshistorien för andra saker. Då var han uppenbarligen tillräckligt attraktiv för att fru Kantzow skulle överge sin löjtnantsmake och son för att rymma med Göring till Österrike och Italien, före Stockholmsåren på Odengatan 23 och hans tvångsintagning på Långbro sinnessjukhus 1925.

Kärleken är blind, heter det, men inte var det då något lyxliv som förblindade henne; detta var före nazisternas maktövertagande medan fattigdom och elände ännu präglade dessa existenser i den tyska marginalen.

Hennes skuld? Förutom att försörja morfinisten och blivande krigsförbrytaren Göring med sin förmögenhet och som värdinna göra honom salongsfähig för avancemang innan han själv blev med kassa, tillhörde hon som sin syster de troende kring Hitler, ”ett geni full av sanningskärlek”, och bidrog till revanschisternas uppåtstigande.

Visserligen dog hon av ett hjärtfel före maktövertagandet, men breven vittnar om hennes glödande tilltro till projektet Tredje riket; ”Hitlers metoder ha hitintills bara varit för anständiga och ridderliga, men därigenom är han också så älskad och beundrad” som hon skriver efter det misslyckade kuppförsöket i München 1923.

Och tankarna på judeutrotningen var redan tänkbara, som ”Mein Kampf” åskådliggör 1925–26; Carin citerar som ”stolt och underbart” en man som sagt ”tusen gånger hellre dö av hunger än tjäna en jude” och när det gällde ett erbjudande om att flytta till Holland avböjde hon ”såna där mystiska negeraktiga platser”. Att nye maken skulle ta arbete i näringslivet var otänkbart då det fanns ”judeblod” i nästan varje företag, ”hellre hungra vi ihjäl båda två”.

Så skickade också Hitler en krans till hennes begravning på Lovön 1931, varifrån Göring snart flyttade henne till sitt slott utanför Berlin, Karinhall, som sprängdes vid krigsslutet 1945.

Författaren Björn Fontander har med ett gott hantverk förvaltat sina fynd och satt in breven i ett historiskt sammanhang som fogas till en tragisk berättelse om den personliga och politiska katastrof som väntade huvudpersonen och världen.

MATS JOHANSSON

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22