CARAMBOLE

Jan 1st, 2009 | By | Category: 1999-2, Recension

Av Håkan Nesser
Bonniers 1999

Håkan Nessers poliser är fortfarande ett mycket trevligt sällskap. De är visserligen trötta och utschasade av för mycket arbete – precis som alla andra romanpoliser – men de håller humöret uppe och drabbas inte av alltför svåra sociala depressioner. I Carambole råkar de ut för en brottsserie som drabbar kollektivet som sådant. Det är Van Veeterens icke alltför laglydige son som blir mördad. Orsaken är inte lätt att förstå för utredarna medan läsaren hela tiden hålls informerad. Som alltid skriver Nesser en lätt, följsam och engagerande prosa där han blottlägger mänskliga svagheter (för all del också styrkor) och det är svårt att lägga undan boken när man en gång börjat läsa.
Lite fundersam kan man bli över Nessers mordrotel. När den får ett fall är det bara detta som gäller. Under tiden de arbetar inträffar inga andra brott som de måste ta itu med. Det förefaller lite underligt, men kan passera eftersom Nesser aldrig påstått sig skildra verklighet annat än i metafysisk mening.
Den här gången är själva intrigen det svagaste elementer i hygget. Historien har runnits förr i olika varianter, inte minst inom ”kiosklitteraturen”: människan som nästan utan egen förskyllan hamnar i en svår situation, tror sig ha kommit undan ända till dess det visar sig att någon vet vad man gjort. Sedan radar liken upp sig. Men det är inte illa turnerat.
Fast hur många gånger har man läst en första mening som lyder ungefär så här: ”Pojken som snart skulle dö skrattade och gjorde sig fri.” Med tanke på att Nesser sällan förfaller till klichéer i vanliga fall måste det ligga en avsikt bakom användandet av en schablon som var avliden redan i seklets början. Om avsikt saknas skall Nesser skämmas lite.

JAN NYGREN

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22