BYTET

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-4, Recension

Av Lars Molin
Bonnier Alba 1995

Jag tycker om Lars Molins prosa. Rakt på sak, inget filosofiskt snömos. Men denna gång undrar jag om han inte haft för bråttom eller varit så engagerad i sin hjärtpatient att han slirar iväg i själva historien.

Regissören Lennart Bergström behöver byta ut ett utslitet hjärta, men är inte sarskilt hågad att gå igenom operationen. Byta eller inte byta – det är där Molin skapar sin spänning, även om detta varken är en regelrätt thriller eller deckare. Han kopplar in en fantasiartad världsomspännande organisation för organbyten. Syftet är ideellt men tillvägagångssätten verkar halvkriminella. Byta eller inte byta? Bergström vill framför allt skydda sin älskade hustru från vetskapen om hans usla hjärta För den skull ljuger och spånar han, rymmer till Las Vegas där han blir den direkta orsaken till att en kvinna mördas. Det bekommer honom inte på annat sätt än att han själv blev livrädd att dö. Byta eller inte byta? Att Anna Bergström kanske hellre hade velat veta sanningen för att vara sin make till stöd, dyker aldrig upp i den heroiske Lennarts annars så aktiva hjärna. Kvinnan lämnas i sticket – det är inte likt Molin – och med diskussionen om organbyten blir det egentligen aldrig mycket bevänt.

Som gammal Expressenjournalist tycker jag att det är viktigt med korrekta citat. Redaktionschefen Sigge Ågrens legendariska löpsedel efter det första hjärtbytet på en människa löd: Svart hjärta lika rött som vitt. Det hade varit mycket enkelt för Molin att kolla, om han, som sagt inte haft så bråttom.

KERSTIN MATZ



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22