BROTTSPLATS SOLLENTUNA

Apr 8th, 2014 | By | Category: 2014-04 apr, Recension

Omslag till Brottsplats SollentunaAv Sollentuna Författarsällskap
Red: Sain Sucha, Roger Forslund och Ulrica Marmfeldt Lindgren
Medverkande författare: Hans Lundell, Nettan Wall, Eva Giese, Göran C-O Claesson, Ulrica Marmfeldt Lindgren, Katarina Wikholm, Sain Sucha, Heidi Jergovsky, Ingwar Åhman-Eklund, Kevin Iversen, Roger Forslund, Peter Yngen, Conny Knutsson, Peter David, Charlotte Ekbom, Carina Cefa-Öhrlund, Mary Lindkvist, Maud Bjarnelind
Vudya Kitaban Förlag 2012
ISBN 978-91-86620-38-7, 193 sid

Stockholmsförorten Sollentuna håller sig med två författarsällskap. Båda ger ut antologier men de som hittills recenserats i Dast kommer från Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord vars alster levererats till redaktionen så fort de kommit ut. Detta är den första bok vi fått från Sollentuna Författarsällskap och den kom ut för två år sedan.

Antologier är i så gott som samtliga fall spretiga saker. Ett antal författartemperament ska samsas inom pärmarna och när de, som här, består av entusiastiska amatörer blir spretigheten om möjligt än mer märkbar.

Här finns några riktigt genomtänkta berättelser men också ett antal som skulle ha mått bra av ytterligare genomgång.

Hans Lundells inledningshistoria om faktiska brott i kommunen är en översikt av det slag som förr brukade förekomma i tidskrifter som Veckans Brott – ej att förväxla med TV-programmet som heter likadant. Det är en hyfsat välskriven redogördelse som tar upp både Christer Pettersson och den famösa Skomakarligan. Det enda jag har emot den är att författaren inte litar på sitt språk eller på att läsaren inte ska begripa det till fullo. Helt vanliga ord hamnar i onödan inom citattecken, troligen för att accentuera humor.

De allra flesta alstren är små korta noveller om brottslingar av olika slag, oftast olyckliga sådana på samhällets skuggsida. Det blir mycket tycka-synd-om-retorik, men volymen innehåller också tänkvärda saker trots att språkhanteringen sällan får mig att ropa Hurra! Och att gestaltningar ofta lyser med sin frånvaro.

Eva Gieses Åt var och en är en väl hopkommen historia, något av en monolog om flickor, pojkar, kommunism och ett bankomatbrott.

Göran CO Claessons lilla historiska berättelse om Rotebroskatten, som nu finns på Historiska Museet, fångade också mitt intresse, liksom Katarina Wikholms Bekännelser, som är en variation på en gammal vandringssägen.

En annan intressant variation på ett bekant tema har Charlotte Ekbom åstadkommit med kortnovellen Rum 312.

Det allra bästa med Sollentunas två författarsällskap är deras förmåga att låta nya skribenter få chansen att se det de skrivit i tryck.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22