BROTTSPLATS LIDINGÖ I detektivromaner och i verkligheten

Dec 22nd, 2016 | By | Category: 2016-12 dec, Recension

Omslag till Brottsplats LidingöAv Jan Malmstedt
Med förord av kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki
Kulturhistoriska Bokförlaget, 2016
ISBN 978-91-87131-19-1, 202 sidor

Detta är en hembygdsbok med annorlunda vinkel. Hembygden är Lidingö utanför Stockholm och författaren har synat ön genom de fiktiva berättelser som åstadkommits av kriminalförfattare från 1900-talets början och framåt.

Många – egentligen alla – av författarna och deras böcker är bekanta för Dasts läsare men mycket av historiernas glöms och därför ger Malmstedts välskrivna men snäva geografi en intressant inblick i skribenternas sätt att forska för sina berättelser. I verkligheten, skriver Sarnecki i förordet, har Hälsans ö (ja, så beskrivs faktiskt Lidingö av kommunala företrädare) väldigt liten mordfrekvens, men desto större i litteraturen. Malmstedt metod att gräva där han står ger många exempel på intressanta miljöer där blodiga, fiktiva illdåd begåtts.

Jan MalmstedtHan börjar under det brinnande första världskriget när år 1916 journalisten (pionjär inom filmjournalistiken) Julius Regis (född som Julius Regis Pettersson 1889–1925) utkommer med Blå spåret där ett mord begås i ett kråkslott i Bredablicksområdet nära Kottlasjön. Regis mest framgångsrika romaner och noveller handlar om Maurice ”Problemjägaren” Wallion, så även Blå spåret där hjälten anländer den nyblivna köpingen Lidingö och den villastad som är under uppbyggnad för att rapportera om ett mord där han blir inblandad i dess lösning.

Malmstedt går grundligt till väga när han redogör för alla spår och villospår i miljöerna och ökar läsarens intresse genom att illustrera texten med notiser, annonser och kartor förutom foton både från 10-talet och nutid. Bilderna är ofta tagna av Bo Vading. Här liksom i fortsättningen är hembygdshistorikern Malmstedt i sitt esse.

Han berättar vidare om Axel Kerfve (1863–1938) som skrivit om polisen Gunnar Holms minnen i den drygt hundra år gamla Ur en Stockholmsdetektivs dagbok. Här behandlas romanen Kottlamysteriet där Södra Lidingöbanan har viss betydelse. Den föll inte alla recensenter i smaken. En annan som skrivit mycket om Lidingö är äventyrs-, ungdoms- och deckarförfattaren Uno Modin som ofta recenserades när hans böcker från 40-talet och framåt kom ut på etablerade förlag men helt ignorerades när han skrev spänningshistorier (hela 71 stycken, faktiskt) i Alibi-Magasinet.

Alibi-Magasinet är också flitigt nämnt i kapitlet om Lennart Forssberg (1913–1974) som under många pseudonymer skrev i detta forum (Dasts förre chefredaktör skrev flera artiklar om denne flitige man, varav detta är en: http://www.dast.nu/artikel/latmasken-i-en-svensk-kioskdeckare-med-fokus-pa-40-och-50-tal). Han beskrev det lantliga livet på Lidingö med humor och viss precision.

Här finns också berättelser om äkta och fiktiva spioner, om hemliga förhandlingar på Lidingö ledda av Sovjets ambassadör Madame Kollontaj i legationsrådet Semjonovs bostad i hörnet Klippvägen och Bergsvägen.

Naturligtvis finns de senare författarnas besök på ön dokumenterade – Trenter, Pemer, Lang, Linder, Stålmarck, Palme, Silbersky/Svedelid. Genberg [vars mordmetod med en drönarliknande apparat förutspår senare tiders krigföring], Alfredson, Mårtenson, Guillou, Kjellberg, Buthler/Öhrlund, pseudonymen Douglas Grip, pseudonymen Kepler, Barlach, Neurath, Jallai, och många fler. Det känns som om författaren ägnat år av research enbart åt att hitta avsnitt om Lidingö i alla dessa böcker, men resultatet har blivit en mycket läsvärd hybrid av hembygdsskildring och (vågar jag skriva det?) Dast Magazine. Den avslutande essän om Lidingödetektiverna i verkligheten återför läsaren till det tillstånd där vi alla lever och bevisar att det ibland, men inte alltid, överträffar dikten.

PER MAGNUSSON

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22