BROTT, KÄRLEK, ÄVENTYR

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-4, Recension

Texter om populärlitteratur
Av Dag Hedman (Red)
Studentlitteratur 1995

Från början ansågs deckare och annan populärlitteratur varken rumsren eller som ett tänkbart ämne för litteraturvetenskapliga undersökningar. För ett par decennier sedan började emellertid den litteratursociologiska avdelningen vid litteratursociologiska avdelningen vid litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala sin verksamhet under ledning av professor Bo Bennich-Björkman och hans elever publicera en lång rad intressanta undersökningar av olika slags litteratur. En av hans lärjungar var Dag Hedman, som 1985 skrev den fösta svenska doktorsavhandlingen om en deckarförfattare, nämligen ”Eleganta eskapader. Frank Hellers författarskap till och med Kejsarens nya kläder”. Boken har genom sitt ämne  stark anknytning till Skåne, speciellt Lund. Hedman har därefter publicerat en Hellerbibliografi och en Svensk deckarbibliografi. Han är numera universitetsrektor vid universitetet i Umeå men tjänstgör vid det i Linköping.

Den nya boken, som främst är avsedd för högskolestuderande innehåller en rad texter om populärlitteratur, där det mesta utrymmet ägnas åt deckarna. Redaktören själv har skrivit en kort men intressant artikel om ”Den svenska kolportageromanen”. De mest värdefulla och intressanta artiklarna om deckare, med vetenskaplig bakgrund men läsbara även för en intresserad allmänhet, är av tysken Richard Alewyn om detektivromanens typologi, den i Frankrike verksamme bulgaren Tzvetan Todorov om kriminalromanens anatomi och ryssen Viktor Sjklovsky om kriminalberättelsen hos Conan Doyle. Dessutom har Frank Hellers intressanta företal till hans antologi ”All världens detektivhistorier” från 1945 tryckts om. Ett par andra bidrag om deckare är av utpräglad akademisk karaktär och går över vanliga läsares huvud. Beträffande övrig populärlitteratur finns dels ett par allmänna inledande artiklar, dels två artiklar om de banala romaner som främst riktar sig till kvinnor. Intressantast är emellertid två artiklar av Anders Sjöbohm och Kerstin Strandberg, som själv är författare, om Signe Björnberg, pseudonymen Sigge Stark. Jag har aldrig läst något av Sigge Stark utan bara känt till namnet som en negativt laddat begrepp. De båda artiklarna ger emellertid en intressant skildring av hennes yrkesskicklighet, dokumenterad i över 150 romaner, ett antal noveller och följetonger samt radioserien Hällebäcks gård. Sjöbohms långa artikel ger en skakande bild av hennes författartillvaro i klorna på ett förlag, där hon hade en ständigt rullande skuld att arbeta av. Boken är mycket intressant.

KLAS LITHNER

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22