BRANDVÄGG

Dec 28th, 2008 | By | Category: 1998-4, Recension

Av Henning Mankell
Ordfront 1998

I sin svit om Den Stora Svenska Nedgångens Tid har Mankell hunnit fram till – vad han sagt – sista delen. Swanberg i Svenska Dagbladet konstaterade att Brandvägg publicerats i Expressen men att den också utgivits i bokform. Det är inte ett oviktigt påpekande för romanen har starka drag av följetong. Ingen av de tidigare romanerna har utmärkt sig för stilistisk överlägsenhet (Mankells gamla stencileringskamrater på de stora kulturredaktionerna får förlåta) utan kan karaktäriseras som tjocka pamfletter om hur illa det gått eftersom sextioåttorna aldrig fick makten.
Det har inte slagit Mankell att det är just den de fått och missbrukat.
Jovisst, han har hittat på en hjälte med makalös genomslagskraft. Den kraften finns hos skådespelaren Rolf Lassgård mer än hos böckernas Wallander och har säkert betytt det mesta för böckernas framgång.
Här har några människor – oklart varför – bestämt sig för att skjuta hela världens ekonomi i sank med hjälp av den kapitalistiska uppfinningen datorn. Av någon anledning (förklaring finns i boken, men är långsökt) startar alltsammans i Wallanders ämbetsområde. Det är ganska lätt att veta vilka som är onda och vilka som är goda i romanen genom att kolla polismannens reaktioner på dem. Han tar fel en gång och del får förfärliga konsekvenser.
Om datorer vet inte Mankell mycket och därför får också Wallander gå okunnig genom den del av romanen som behandlar detta ämne. Det finns en del sidointriger, men här har författaren varit lika trött som sin huvudperson och avfärdat gåtorna med att polisen aldrig lyckades lösa dem.
Nej, det borde inte bli den sista romanen. Mankell borde komma tillbaka i ett försök att revanschera sig.

BIRGITTA HÄRNER

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22