BORTOM SANNINGEN

Mar 17th, 2010 | By | Category: 2004-1, Recension

Av Anne Holt
Sannheten bortenfor 2003
Översatt av Maj Sjöwall
Piratförlaget 2003

Anne Holts böcker om den norska kriminalpolisen Hanne Wilhelmsen har alla varit gott hantverk och haft rejält driv i berättelsen. Böckerna har sålt miljoner, filmatiserats och översatts till 12 språk. Holt är en av Nordens numera ganska många deckardrottningar.

Med sin första roman om Hanne, Blind gudinna, gjorde Holt något som kändes nytt genom att introducera en stark kvinnlig polis som med sitt välutvecklade väderkorn och sin förmåga till kreativt tänkande fick ta plats bland männen, men som nogsamt förseglade sitt privatliv, där livskamraten Cecilia fanns, för omvärlden.

Böckerna därefter har varit av genomgående hyfsat märke, men har ibland känts klichéartade och en aning ”more of the same”. Men Hanne har utvecklats som polis, blivit ett föredöme för de yngre, kommit ut som lesbisk men också slagits stel av sorg genom Cecilias död.

Hennes nya familj är kärleken Nefis och så Marry, en gammal hora som numera sköter kriminalkommissariens marktjänst och som förbereder julen när Hanne får ta hand om ett trippelmord i en förmögen redarfamilj. Snabbt pekar allt mot tydliga gärningsmän, men Hanne tvekar och ställer sig på tvärs mot utredningen vilket leder till ideliga konflikter.

Denna sjunde bok om Hanne har en öppningsscen av det mer makabra slaget och är även som helhet annorlunda – på gott och ont. Bilden av Hanne kompliceras på ett trovärdigt sätt. Hon är fortfarande den analytiska fritänkaren, men också en skitstövel på jobbet och en ensam flicka som rids av de demoner som släppts loss genom pappans död.

Holt ritar här sin kanske hittills mörkaste bild av den omvärld som polisen är satt att vaka över, dynamon Hanne är uppgiven och funderar på att hoppa av tåget. Men storyn är inte helt habil och stundtals lite rörig. Berättardrivet finns dock kvar.

Utredningen tuggar på i en bestämd riktning, Hanne håller på att gå sönder inuti men gräver sig ändå envetet åt ett annat håll. Och schwiss kabong händer allt snabbt, alla lösa trådar tvinnas samman i en oväntad lösning, som inte riktigt övertygar.

Slutet är förresten lika spännande som början, och ger dessutom skickligt Anne Holt fria händer att trovärdigt antingen fortsätta sin Hanne-serie eller avsluta den.

HANS STRANDBERG



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22