BOMBEN – ETT LIV

Mar 7th, 2010 | By | Category: 2006-3, Recension

Av Gerard DeGroot
The Bomb – A Life 2004
Översatt av Peter Handberg
Natur och Kultur 2006

Vetenskapsmännen bakom atombomben tyckte att byggandet av bomben var som en graviditet, provsprängningen en förlossning. Gick det bra blev det en pojke, medan en blindgångare var en flicka. I Bomben ett liv av Gerard DeGroot, får vi uppleva atombombens födelse och fortsatta liv under de dryga sextio år som gått.

Under slutet av Andra världskriget var det kapplöpning mellan Tyskland och USA om att föda en bombpojke. Den 12 april 1945 upptäckte agenter, att Tyskland inte hade någon atombomb. Samma dag drabbades Franklin D Roosevelt av en hjärnblödning och avled. Harry S Truman tillträdde och när han informerades om bomben, blev han belåten. Med dess hjälp skulle USA kunna diktera sina egna villkor vid krigsslutet.

I slutet av kriget valde man ut de tre japanska städerna Hiroshima, Nagasaki och Kokura som lämpliga bombmål. Den 6 augusti skulle man så utplåna Hiroshima med mellan 350 000 och 400 000 innevånare. Bomben kallades ”Little Boy”. Planet B29 nr 82 flögs av Paul Tibbets och var döpt efter dennes mor Enola Gay.

Gerard DeGroot är född i Kalifornien och professor i historia vid University of St Andrews i Skottland. Han berättar att Hiroshima tidigare inte bombats, vilket fick innevånarna känna att man hade haft tur … ”Ett rykte sade att Hiroshima skonades bara därför att Trumans mor befann sig som fånge i staden; ett annat rykte påstod att hon var född där”. Man skulle tycka att professor DeGroot kunnat bekväma sig med att berätta att ryktena var osanna. Det gör han inte. Som boken inte heller har något personregister är det svårt att kolla. Dock är det så som man naturligtvis gissar, att ryktena var falska.

Flygbesättningen åt frukost, fotograferades och startade. Bokens tidsangivelser är förvirrande. Vad nytta har vi av dylika tidsangivelser? Efter Hiroshima bombades också Nagasaki. Piloten hette Charles W. Sweeney, planet Bock’s Car. Men detta är i stort glömt. Det är minnet av första atombomben som lever vidare.

När jag fick Bomben ett liv i min hand blev jag mycket glad. Äntligen en stor, tjock och förmodligen uttömmande bok om den bomb som i så mycket präglat också mitt liv – jag föddes tio år innan den sprängdes och minns t.ex. proven i Bikini då jag trodde hela jorden skulle förintas i en kedjereaktion. Men jag tycker inte boken motsvarar mina förväntningar, den är svårläst och besvärlig att överblicka. Inte minst saknar jag ett person- och sakregister. Det är mig en gåta att man kan ge ut en sådan här bok utan ett sådant register.

JEAN BOLINDER

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22