Bok om abortens svenska historia

Jun 9th, 2008 | By | Category: 2008-2, Artikel, Recension

Av Kjell E. Genberg

I den nya boken Historier om ett brott (Atlas) berättar idéhistoriern Lena Lennerhed om de illegala aborterna i Sverige under föregående århundrade.

Att aborter sågs som illegala (vilket de fortfarande gör i katolska länder, i synnerhet Italien där en hätsk debatt just pågår) var att kvinnor både ”mördade” sina foster och samtidigt riskerade sina egna liv under snuskiga okunniga abortörers strumpstickor.
Lennerhed visar med statistik att det inte var så stor skillnad på de aborter som utfördes av läkare och av amatörer. De flesta kvinnorna överlevde. Alltså var ”mordet” det väsentliga.

Om man är superfeminist vore det lätt att ta till en jämförelse och ställa frågan: om detta var skälet, varför blev aldrig några män fängslade för att de dragit i handtralla och ”låtit sin säd falla på marken” som det stod i en gammal bibelöversättning?

Om man är något annat går det att förundra sig över den ivriga – och lagliga – utannonseringen av sonder och livmodersprutor. Många begick abort på sig själv. Det kunde förstås vara farligt och några av kvinnorna dog också, men för det mesta var ingreppet ganska enkelt.

Vad statsmakten ville åt var abortörerna.  Man berättade inte för medborgarna det som yrkesfolk fick veta. I en lärobok från 1962 står det att dödligheten vid illegala ingrepp är lika låg som vid legalt framkallad abort. ”Ett förhållande som absolut inte ska föras vidare till offentligheten”, poängteras det.

Staten var genomsyrad av religiöst tänkande av det slag som ger män överprövningsrätt gentemot kvinnors önskemål i sexuella sammanhang. Vi ser det fortfarande hos invandrare från vissa kulturer.

Statistiken sade att cirka 20 000 kvinnor genomförde illegala aborter årligen. Av dem avled omkring 75 i sviterna av ingripandet. Det blev för mycket för de styrande och 1939 fick Sverige sin första abortlag. Den tillät begränsad abort vid fara för kvinnans liv och hälsa, av graviditet som berodde på våldtäkt eller utnyttjande av miderårig eller vid risk för allvarliga ärftliga sjukdomar. Sju år senare kom ett tillägg som sade att om kvinnans levnadsomständigheter var svårartade kunde detta vara skäl till legal abort.

1975 fick Sverige fri abort fram till artonde graviditetsveckan. Inga illegala aborter utförs i landet, däremot omkring 36 000 legala. Däremot förekommer illegala aborter i andra länder. Vid millennieskiftet dog 67 000 kvinnor efter att ha genomgått sådana.

Ivar Olofsson

Den mest ryktbare abortören

Roande är Lennerheds berättelser om svenska illegala abortörer. Det fanns en hel del sådana, ofta kvinnor som i tidningsspalterna begåvades med fantasieggande namn. Men en av dem som kom att bli mest ryktbar var en man – Ivar Lorentz Olofsson–Rudolf (bilden)  – som bar sig åt som en läkare utan att vara det. Han ville i stället bli kallad ”abortolog”.

Jag har haft möjlighet att läsa berättelsen om Ivar Olofsson hos både Carl Olof Bernhardsson (Brottets Krönika 1955) och Lena Rennerhed. De skiljer sig en del. Berhardsson utgick i sina texter närmast bokstavstroget från polisprotokoll och domstolsutsagor. Eftersom han skrev om händelserna under den tid då aborter inte godtogs var han hårdare i bedömningen av Olofsson än Rennerhed är. Lite mer sensationslysten också, han var ju Expressen-journalist. Han berättar om hur ett par av tidens (tidigt 1930-tal) välkända filmstjärnor och en grevinna från Norrland behandlats av ”massabortören” Olofsson.

Olofsson hade behandlingskliniker på flera ställen kring Stockholm. Den mest välutrustade låg i Saltsjö–Duvnäs och liknade en riktig läkarmottagning (bilden).Olofssons operationsrum

Att Olofsson var skicklig hjälpte inte. Han dömdes till tre och ett halvt års straffarbete, släpptes från Långholmen 1938, bara för att 1940 åter utredas. Den gången klarade han sig men 1951 anhölls han i Skåne och dömdes av Rådhusrätten i Hälsingborg (som det stavades på den tiden) till 20 månaders straffarbete.

De drygt 150 kvinnor som han behandlar fick alla villkorlig dom.

Han berättade om sin verksamhet i boken Abort eller katastrof. Frön för tänkare som han gav ut på eget förlag 1949. Sedan Lennerheds bok hamnade hos mig har jag förgäves sökt Olofssons alster. Men att jag misslyckats med det gör kanske inte så mycket. Jag har anledning att tro att de flesta aspekter på den medicinska verksamhet som aborter ändå är blivit tillfyllest utredd i den intressanta och kloka skrift som heter Historier om ett brott Illegala aborter i Sverige på 1900-talet.

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22