Böcker om krig i alla dess aspekter

Nov 24th, 2009 | By | Category: 2009-5, Artikel, Recension

Spioneri anses vara det mest föraktliga något rikes medborgare kan utsätta sitt land för. Sverige har inte sluppit undan. Uppmärksammade sådana har under de senaste decennierna varit Stig Wennerström och Stig Bergling alias Eugen Sangberg. I år har vi fått en till att addera till listan. Alla dessa har gått Sovjetunionens spionorganisation KGB:s ärenden. Söndagen 1 november 2009 skrev politiske redaktören i DN en ledare: ”Mellan 1917 och 1945 ombesörjde den sovjetiska säkerhetsapparaten folkmord på drygt 30 miljoner oskyldiga människor.” Det kan få vem som helst att börja fundera …

Under andra världskriget var kadern av spioner i Norden större, av förståeliga skäl, och en hel del av dem var unga och vackra kvinnor – skådespelare, sekreterare, hushållerskor, dansare och journalister. De blev förrädare av olika skäl, somliga för att rädda anhöriga som satts i fängelse, andra av ideologisk övertygelse medan pengar var den övergripande orsaken för vissa.

Så här långt efter kriget har källor öppnats och hemliga dokument deklassificerats. Dessa skrifter har studerats avTore Pryser

Tore Pryser (bilden), professor i historia vid Högskolan i Lillehammer, Norge, som skrivit boken Omslag till Kvinnliga spioner

Kvinnliga spioner (Kvinner i hemmelige tjenster – etterretning i Norden under den annen verdenskrig, översatt av Ulf Gyllenhak, Natur & Kultur 2009). I boken går han igenom ett 40-tal kvinnliga spioner i Sverige, Norge och Danmark. Inte alla spionerade för nazisterna, det fanns också de som arbetade för Sovjetunionen eller Storbritannien. Det är fascinerande livsöden som beskrivs men trots att professorn noga granskat akterna är det väldigt många kanske och nog som dyker upp i texterna.

Den som i Sverige är mest känd är Jane Horney som dödades av danska motståndsmän på en båt i Öresund. Hennes historia är ganska väl känd och Pryser utökar knappast kunskapen. Det är en slutsats som även tycks gälla de övriga omnämnda.

Svante Nordin

De länder som hade störst behov av spioner var naturligtvis Tyskland, Sovjetunionen, Storbritannien och Amerikas Förenta Stater. Om dessa länders ledare och de tankar som drev dem har Svante Nordin (bilden tv) skrivit boken Fyra som förde krig. Hitler, Stalin, Churchill, Roosevelt och idéerna de stod för (Atlantis 2009). Nordin är professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet och han fokuserar sig på människan och hennes tankegångar i boken. Han berättar klargörande om de förutsättningar som fanns i de olika länderna före krigsutbrottet innan han analyserar de fyra ledarnas syn på samtiden och hur de uppfattade den. Mycket av hans analys bygger på brev, dagböcker och utskrifter av tal.

Omslag till Fyra som förde krig

Hitler och Stalin var radikala och hatade borgerlig demokrati, Churchill var en konservativ imperialist och Roosevelt som såg den amerikanska varianten av demokrati som överlägsen.

Kriget kom att bli ”en kraftmätning mellan ideologier och samhällssystem, liberala och antiliberala” och Nordins bok berättar briljant (med några få upprepningar) om det som kanske blev det sista kriget mellan stormakter. Fyra som förde krig skiljer sig förklaringsmässigt från många av de böcker som tillkommit för att ”ge läsaren en bild av hur det verkligen gick till”. Det gör den till en viktig bok.

Omslag till Ödesdigra val

De fyra högsta beslutsfattarna under krigsåren hade mycket att stå i. Ian Kershaw (bilden nedan), som i sin författargärning koncentrerat sig på Adolf Hitler, har i sin nya bok Ödesdigra val. Tio beslut som förändrade världen 19401941 (Fateful Choises: Ten Decisions that Changed the World, översatt av Stefan Lindgren, Albert Bonniers 2009), riktat blicken mot de tio beslut som togs mellan maj 1940 och december 1941 och som påverkade hur andra världskriget utvecklades och kom att sluta.

Ett av de mest ödesdigra besluten var att Hitler bestämde sig för att angripa Sovjetunionen i december 1940. Då hade Churchill, som svar på blitzen, bestämt att England skulle fortsätta kampen mot nazismen, kosta vad det ville. Illa höll det på att gå – ända till dess japanerna (allierade med Tyskland och Italien) fattade beslutet att anfalla Pearl Harbor i december 1941. Därmed gick Amerika med i kriget och det mesta vände eftersom inget annat land kunde mäta sig med denna ekonomiska stormakt.Ian Kershaw

Det är nästan omöjligt att räkna de böcker som gör anspråk på att förklara andra världskriget och dess förlopp. Men Kershaws Ödesdigra val är en klok skrift som tar upp sådant som man annars glider förbi i den väldiga textmassa som ämnet inbjudit till.

De allra högsta hönsen skulle knappast ha kunnat sitta på de översta pinnarna om de inte haft devota undertuppar som galit i samma tonart. En av Hitlers kraftfullaste med hjälpare var Heinrich Himmler och om honom har Peter Longerich skrivit Himmler. En biografi (Heinrich Himmler. Biographie 2008, översatt av Johan Flemberg, Norstedts 2009). EngelsmannenPeter Longerich

Longerich är professor i modern tysk historia i London och – enligt förlagsreklamen – en av världens ledande experter på nazismen och förintelsen. Detta är en snudd på 900 sidor fet tegelsten, proppfull med paradoxala fakta ur arkiven om en ruskig massmördare.

Genom de otaliga TV-dokumentärer som visats på senare år, inte minst i kanalerna Discovery och History, har man fått goda kunskaper om Hitlers hantlangare, varav Himmler var en av de viktigaste. Tillför då Longerichs bok någonting? Ja, utan tvivel. Det är ett gediget arbete, jag kallar det gärna genomfört med tysk grundlighet. Det är trots sitt omfång en lättläst bok om det tyranni som växte fram i Det tusenåriga riket.Omslag till Himmler

Notapparaten är nästan 200 sidor lång. Jag erkänner gärna att jag sällan läser fotnoter, men här är de så intressanta att de nästan är en historiebok i sig.

Om det nazistiska Tyskland var en stat som byggde på övervakning och bestraffning av ickelydiga undersåtar var Sovjetunionen möjligen än värre. Dess paranoide ledare Josef Stalin (egentligen Iosif Vissarionovitj Dzjugasvili) såg hot mot sin makt och sin person överallt och statens spioneri mot sin befolkning trotsade all beskrivning.

Den brittiske historikern Orlando Figes har skrivit en nästan 800 sidor lång bok om denna period i det sovjetiska samhället – De som viskade. Tystnad och terror i Stalins Sovjet (The Whisperers – Private Life in Stalin’s Russia 2007,Omslag till De som viskade

översatt av Claes Göran Green, Historiska Media 2009). I den citerar han vittnesmål från otaliga gamla ryssar som utsatts för statens terrorverksamhet. När det begav sig vågade de aldrig berätta om vad de råkat ut för, inte ens för sina hustrur och barn. Om de gjorde det – avslöjade statshemligheter – hotade makten att ta hand om dem på nytt.

Bokens titel kommer från det faktum att varje medborgare kunde avlyssnas. De allra flesta bodde i minimala bostäder som delades med andra familjer. Allt som sades kunde höras av andra och den som slant med tungan kunde ge en angivare chansen att peka ut honom eller henne som en statens fiende. Det gick inte att lita på någon. Därför viskade man när något viktigt måste sägas.

Orlando Figes

Det är en ruskig berättelse om ett samhällssystem som ingen vill ha. Som ingen utom ledarna ville ha då heller.

Fast fan vet hur det egentligen står till i dagens Ryssland. Stalin börjar omvärderas med Putins goda minne. De som berättar om hans terror stäms för förtal. ”Det var ju trots allt Stalin som segrade i Det Stora Fosterländska Kriget”.

Och i Sverige har en stalinist möjlighet att komma in i en rödgrön regering.

Sovjet var den nation som besegrade Tyskland och ersatte ett förtryck med ett annat. De intog Berlin från öster och från väster intogs den franska delen av den europeiska kontinenten av allierade trupper från Brittiska imperiet, USA och styrkor från de tyskockuperade länderna. Vi har fått veta att Operation Overlord var en heroisk och framgångsrik insats mot det nazistiska ockupationsväldet. Var det sant?

William Hitchcock

En annan och mörkare bild förmedlas av William I. Hitchcock (bilden) i Europas befrielse. Den svåra vägen till frihet (The Bitter Road to Freedom 2008, översatt av Ulf Gyllenhak, Forum 2009). Han berättar att på D-dagen (Den längsta dagen, enligt ett citat från Rommel) dödades lika många franska civila som allierade soldater. Invasionen var visserligen välkommen, men inta alla hade fattat vilket trauma den skulle innebära.

Hitchcock beskriver, väl underbyggt, en svår process som inbegrep militära operationer, försök att hjälpa en oerhörd mängd flyktingar att få tag över huvudet, politisk medling inom de egna leden och synen på tysk existens efter krigsslutet som bara fick ske genom villkorslös kapitulation för Tyskland.

Omslag till Europas befrielse

Vägen till denna kapitulation innebar att ryssar, amerikaner och britter förvandlade en stor del av en kontinent till ruinhögar, att kvinnor våldtogs på löpande band och att civila liv var närmast betydelselösa.

Sven Melanders TV-sketch om försöket att få en liten flicka att helst önska sig fred kom alldeles för sent.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22