BLODSBAD

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-2, Recension

Av Jonathan Kellerman
Flesh and blood 2001
Översatt av Nils Larsson
Prisma 2003

Det finns människor man mött kort och som sedan försvinner för alltid ur ens åsyn, men som förblir i sinnet livet ut. Jag minns en flicka jag kände, när jag var mycket ung. Gunilla var ett par år yngre än jag, betydligt mer livserfaren och i mitt tycke, hade hon en air av äventyrlighet och syndighet över sig. Vi hade ”sällskap” en kort tid och vi såg filmen Kär i Paris. Jag var fasligt ung, blyg och oerfaren men hon berättade något om sitt liv. Hon hade varit älskarinna åt en direktör när hon var tolv-tretton, anförtrodde hon mig bland annat.

Jag kom att tänka på Gunilla när jag läste Blodsband. Dar möter psykologen Alex Delaware en utmanande ung flicka, Lauren Teague. Första gången de ses på hans mottagning är hon en ”lång slank, i ögonenfallande storbystad, brunhårig flicka som puberteten gjort ett bra jobb med.” Hon är klädd så att om ”hon hade studerat fnasken på Sunset för att inhämta modetips från dem, så hade hon lyckats väl”.

Så försvinner Lauren och hennes mamma säger att dottern beundrar Alex – önskade att han skulle varit hennes far. Han tar kontakt med sin vän kommissarien vid Los Angelespolisen, Milo Sturgis. Jakten på Lauren börjar och fortsätter till dess Lauren hittas mördad. Därmed inleds jakten för att få fram sanningen om Lauren Teague. Det är en upptäcktsresa i det förflutna, en spännande och upprörande exposé av människans mest destruktiva, skamliga och förnedrande förhållanden. Man kan se det som en fars sökande efter dottern han övergav när hon behövde honom, eller allas vår uppgörelse med sådant som vi ångrar att vi gjort eller kanske underlåtit göra.

I förlagets baksidestext står bl.a. ”Som vanligt bjuder Jonathan Kellerman på en spännande och skickligt hopkommen thriller i Los Angeles-miljö”. Det är lika obegåvat banalt och intetsägande skrivet som bokens framsida är idiotiskt hopkommen av Norma Communication. För mig är Jonathan Kellerman en lysande konstnär, kanske världens just nu främste spänningsförfattare. Hans nya bok får mig att ligga vaken om natten, minnas Gunilla som jag vägrade låna pengar till för fyrtio år sedan, göra upp med en del av mitt förflutna. Så fungerar bara mycket stor litteratur!

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22