BLODLÄGE

Jun 16th, 2010 | By | Category: 2010-3, Recension

Omslag till BlodlägeAv Johan Theorin
Wahlström & Widstrand 2010

Johan Theorin, född 1963, debuterade med Skumtimmen 2007. Det var en händelse som lät tala om sig och boken utsågs till årets bästa kriminalromandebut. Den fick även The CWA Dagger Award, ett av världens finaste deckarpriser. Även Nattfåk, uppföljaren, belönades. 2009 erhöll den Glasnyckeln för årets bästa skandinaviska kriminalroman. Hans nya bok, Blodläge, är den tredje i en planerad Ölandskvartett. Författarens släkt har i flera hundra år bott på ön och han är väl förtrogen med den speciella miljön där.

Blodläge är en kriminalhistoria men samtidigt ett relationsdrama. Bokens titel syftar på det mörkröda stråk som löper genom kalkstenen strax ovanför markytan. Förr i tiden sade man att trollen och älvorna hade drabbat samman i stenbrottet och att de slogs så blodet flöt. Blodläge är alltså förstenat blod. Men romanen innehåller också färskt, flödande blod efter en fruktansvärt grym misshandel.

Johan TheorinI Stenvik, en by vid kanten av ett stenbrott, bor Per Mörner, frånskild pappa till två barn. Per har inte haft någon bra relation till sin far, men känner sig nu tvungen att ta hand om honom eftersom han är sjuk. Denne har ägt ett företag i porrbranschen och Per, som vill bekanta sig med sin fars tidigare liv, kommer nu i kontakt med några skumma typer. Inte nog med att fadern är sjuk, Pers dotter drabbas också av svår sjukdom.

I ett hus i närheten bor Vendela Larsson med make. Deras äktenskap är i kris. Han stänger in sig i sitt arbete och hon dras allt oftare till älvorna, som hon vet finns ute på alvaret. Per och Vendela finner tröst och stöd hos varandra.

Theorins språk är enkelt och klart. Ibland blir det nästan poetiskt, trots den stundtals obehagliga handlingen. Öland känner författaren i grunden och landskapet skildras med fingertoppskänsla. Man lockas att se alvaret som ett scengolv och stenbrottet som en gammal amfiteater, där romanens personer agerar. De här stämningsfulla bilderna kontrasterar rejält mot fastlandets främmande, ja riktigt opassande porrverksamhet. Men det är väl precis det här Theorin vill åstadkomma, att ställa motsatserna mot varandra; ön mot fastlandet, gammalt mot nytt osv.

De personer som skildras bäst är, enligt min mening, Per och hans dotter. Det finns en stor värme i hur författaren mejslar fram dem.

Om inte de frekventa avsnitten om älvorna funnits med, kunde jag ha gillat den här boken. Men det blir för mycket sagoväsen för min smak. Undrar hur det kommer att gå för Blodläge? Jag tror inte att den här romanen röner samma framgång som de två tidigare böckerna.

MONICA LINDSTRÖM

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22