BLODETS MERIDIAN

Oct 19th, 2010 | By | Category: 2010-4, Recension

Omslag till Blodets meridianAv Cormac McCarthy
Blood Meridian or The Evening Redness in the West 1985
Översatt av Ulf Gyllenhak
Albert Bonniers 2010

I ett äldre nummer av Dast berättar Gösta Gillberg om hur befolkningen i nordöstra Mexiko åren 1830–1850 plågades av välbeväpnade indianer som angrep från närliggande amerikanska stater och territorier. Apacher och comancher överföll de små samhällena, dödade männen, stal boskapen och tillfångatog de kvinnor och barn som fanns kvar. Republiken Mexiko hade en svag regering så guvernörerna visste att de inte kunde räkna med någon hjälp från dem. De som styrde i delstaterna Sonora och Chihuahua skrev kontrakt med män som levde av att döda indianer. På så sätt uppstod en stor industri i västern – skalpjakten. När det gällde att tjäna pengar på att sälja dessa hårtestar var det inte vara fientliga indianers skalper som skars av.

Det fanns flera grymma män som sysslade med dessa affärer – James Johnson från England, Albert Speyer från Skottland, men allra värst av dessa ”barbertare” torde irländaren James Kirker ha varit.

Det är om sådana människor Cormac McCarty skriver i sin bok Blodets meridian, som efter ganska lång tid äntligen utkommit i Sverige. Men hans berättelse liknar knappas de vilda västernböcker som översvämmade kioskerna fram till slutet av 1970-talet. Han beskriver vidrigheterna, som känns ännu vidrigare i kontrast till hans poetiskt måleriska beskrivningar av de nordamerikanska ökentrakterna.

Huvudperson är en ung man som bara kallas Ynglingen, ett slags vilda västerns barnsoldat som uppfostras i hantverket av skalpjägargruppens ledare John Glanton, som i sin tur styrs av den djävulske domaren Holden. En man som likt Kulneff mördar och slår ihjäl med samma glada själ och därutöver vill framstå som en stor filosof.

Här finns ingen rätt och sans, inga hjältar eller något kavalleri som kommer till de nödställdas hjälp.

Alla illusioner är borta, precis som i McCartys senaste bok på svenska, No Country for Old Men.

Mänskligt liv är en förbrukningsvara.

Allt som ligger framför dem är den tomma evigheten och i väntan på den en stor sorg och vrede, som Ynglingen, Glanton och Holden skiter i. I stället tar de sig ett glas på någon saloon och hoppas på att snart igen stöta på någon med mörkt hår.

Man kan läsa in senare tiders politiska konflikter i historien om man så vill.
Cormac McCarthy föddes 1933 och bor i El Paso nära mexikanska gränsen. Han debuterade 1965 med The Orchard Keper, som tilldelades Faulknerpriset.

PER MAGNUSSON

Cormac  McCarty. Foto Derek Shapton

Cormac McCarty. Foto Derek Shapton

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22