BESÖKAREN

Apr 23rd, 2014 | By | Category: 2014-04 apr, Recension

Omslag till BesökarenAv Dag Öhrlund
Bokfabriken 2014
ISBN 978-91-87301-46-9, 497 sid

Årets påskekrim har för min del bestått av Öhrlunds lite krypande stalkerskildring Besökaren. Författaren har vid flera tillfällen uttryckt sin beundran för Stephen Kings Att skriva: En hantverkares memoarer (svensk utgåva år 2000) och han har tydligen tagit till sig en del av det han lärt där. Till exempel att skriva långt – den här romanen är på nästan 500 sidor – och boken har mer än en blinkning till Kings författarskap eftersom den på sätt och vis vidareutvecklar hans roman Lida och placerar sin historia i ett Österlen där spriten flödar, författande pågår medan ett märkligt kärleksförhållande tar fart. Det finns fler blinkningar – en envis kriminalkommissarie vid namn Ewert löser brott i motvind och i romanen finns en tuff och betydelsefull recensent vid namn Scherman, ett namn som inte är okänt för Dasts läsare.

Författandet i romanen sköts av Tristan Heckscher vars senaste bok säljer som smör, vilket gör att förlaget kräver en uppföljare så snart som möjligt. Tristan har väl inte drabbats av skrivkramp, men det är inte långt ifrån och han tar till vin som tröst när han inte dricker whisky med sin granne kriminalkommissarie Ewert. Denne polisman har misslyckats med ett fall i Stockholm och sparkats snett uppåt titelmässigt men också hamnat på en liten ort i Österlen där han framsläpar sina dagar fram till den nära förestående pensioneringen. Men i denna förhållandevis lugna omgivning bryts lunken när ett avhugget huvud med utkarvade ögon och avskuren tunga hittas mitt på en rondell.

Tristan kämpar på men har det inte så lätt, varken med skrivandet eller med sitt familjeliv med älskad hustru och mycket sjuk son som kräver passning dygnet runt, vilket är dyrt eftersom det krävs vårdare som jobbar i skift dygnet runt. Och om han misslyckas med att bli klar med den nya romanen är ekonomin i fara.

Så dyker det upp ett beundrarmejl i den dator som står bredvid den skrivmaskin han använder som jobbverktyg (kan det vara en liten blinkning mot Guillou, tro?). Han känner sig smickrad och svarar vilket leder till att de träffas och fysiskt tycke uppstår.

Jag måste erkänna att jag fångades ganska snabbt av intrigen, av den inbyggda spänningen mellan de olika karaktärerna. Tristans kämpande med manuskriptet fick mig att heja på honom och hoppas att han skulle lyckas till sist – och samtidigt gav hans otrohetsaffär med beundrarinnan, som blir alltmer krävande, mig en känsla av olust och en föraning om en kommande katastrof.

Öhrlund har förstått att läsare behöver vilopauser (det blir för mycket om man börjar med jordens undergång och arbetar sig upp till ett klimax) och ger oss spännande sådana i form av Ewerts utredning av det kroppslösa huvudet innan han tar oss tillbaka till Tristans trixande. Det är skickligt gjort och trots att det knappast går att undvika longörer i ett verk av detta omfång känns det som att det är min plikt att ge Besökaren ett rejält överbetyg.

KJELL E. GENBERG

Besökaren är en spänningsroman som handlar om en stalker. Förföljelsesyndrom, stalkning, är enligt Wikipedia att tvångsmässigt smyga på och förfölja en annan person. Det kan exempelvis handla om en psykiskt störd person som förföljer en politiker, känd person, person i sin umgängeskrets eller en för vederbörande helt obekant person. Det kan även röra sig om att kontakta en person i sådan omfattning via telefon, brev eller e-post att det uppfattas som trakasseri.

Boken handlar om den framgångsrike författaren Tristan Heckscher. Hans senaste bok är en succé och nu kämpar han i sin skrivarstuga på Österlen med en uppföljare. Förläggaren ligger på och kräver att Heckscher skall hålla sig inom överenskommen tid. Tristan och hans fru har två barn, Jacqueline som utbildar sig till skådespelare och Roman som är handikappad och kräver tillsyn dygnet runt med hjälp av assistenter. Tristans fru får ta hela ansvaret för skötseln av sonen som med jämna mellanrum blir så dålig att han måste läggas in akut på sjukhus. Det här är en skildring av hur hjälplösa föräldrarna blir när en handikappad föds som de själva vill ta hand om och ge kärlek. Det är en briljant berättelse som jag tror tar upp alla de faser som drabbar anhöriga och den sjuke och hur relationerna mellan föräldrarna prövas till bristningsgränsen.

Den andra berättelsen återger utvecklingen mellan en okänd beundrarinna och författaren. Hur intensiteten i mejlen och mötena dem emellan trappas upp. Här visar Öhrlund att han är en skicklig författare av erotikens fröjder utan att gå till överdrifter. Han skildrar känslorna mer än de tekniska varianterna.

Den tredje berättelsen handlar om kommissarien Ewert Truut. En ensam- och bitvarg som intet gör för att bli populär. Strax före sin pensionering får han ett antal komplicerade mord- och överfall som han skall hinna lösa så länge han är i tjänst. De här avsnitten är de mera traditionella av vanlig svensk kriminalromantyp. Ibland undrar jag om inte Öhrlund, som den humorist han är, driver med de traditionella romankommissarierna. Men Öhrlund klarar även av denna genre på ett mycket habilt sätt.

Visst, det här är en psykologisk spänningsroman. Inte av den flummiga sorten som just nu översvämmar marknaden. Här är beskrivningar som känns i läsarens inre. Här är en bok med ett språk som hela tiden förflyttar läsaren framåt genom att det är svårt att ta en paus. Du vill veta fortsättningen. Fastän du är övertygad, långt innan slutet, hur upplösningen skall bli.

Det här är en raffinerad, välskriven bok, med ett innehåll som väcker känslor. Av en betydligt mognare författare än tidigare, där den rakryggade och kompromisslöse samhällsdebattören känns igen. Jag är imponerad av hans hittills bästa roman.
Något för Deckarakademin att titta noggrant på.

LENNART HÖGMAN

Dag Öhrlund

Dag Öhrlund. Foto Knut Koivisto

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22