BARA VANLIGT VATTEN

Jul 14th, 2009 | By | Category: 2009-3, Recension

Omslag till Bara vanligt vatten

Av Kajsa Ingemarssson
Inläst av författaren och Karin Nordlander (14 CD ca 18 tim)
Norstedts 2009

Fan vet om man ska våga skriva om den här boken, med tanke på den beskrivna superduperförfattarens åsikter om journalister – i synnerhet recensenter och skribenter i skvallerpressen. Andra har dock vågat. En snabb googling ger vid handen att storstadspressen med DN och Aftonbladet i spetsen (till och med landsortens ”flaggskepp” Dala-Demokraten hänger på) menar tydligen att författaren till denna chic lit-roman tagit sig alldeles vanligt vatten över huvudet.

Kajsa Ingemarsson

Eftersom jag inte använder Nobelpristagarförfattandet och de svåraste av klassikerna som måttstock (och dessutom skriver för en webbtidskrift som sysslar med underhållningslitteratur) vågar jag ha en avvikande mening.

Ingemarssons huvudperson är bästsäljande deckarförfattare världen över och ska nu få en av sina romaner filmad i Hollywood samtidigt som sista boken i serien måste färdigställas. Hon heter Stella Friberg (en blinkning till Stieg Trenter?) och är egentligen inte någon som man vill umgås med – äter gott och dyrt, klär sig snobbigt i märkeskläder där märkena står som spön i backen, är arrogant och smått oförskämd mot allt och alla – kort sagt en kreativ och stormrik person som tycker att hon är lite av övermänniska. Om det bara inte fanns sensationsjournalister, recensenter och föräldrar som är lite som hon själv.

Beskrivningen av förlagsvärlden är rolig fast knappast riktigt begriplig för en författare som haft mycket mindre upplagor, sällan synts i Hänt i Veckan och de andra bladen av samma sort, och aldrig behövt ha en partner med likartad status för att läsare – dessa obehagliga varelser – och bokförläggare med dyr PR-byrå ska bli nöjda. Synpunkterna på konkurrenter i bokbranschen är giftiga och igenkännbara även på lägre nivå.

Så kommer ”den stora katastrofen” i form av en vattenläcka som förstör huvudpersonens vackra miljonärshem och därefter ”den ännu större katastrofen” när pojkvännen visar sig vara otrogen. In i historien vandrar då berättelsens räddande ängel Johnny Strandberg från Strandberg Bygg & Rör AB och man börjar ana åt vilket håll alltsammans ska dra.

Men förutsägbarheten är inte av ondo, i alla fall inte så länge Ingemarsson gasar på med smått frustande skrivglädje.

Allt är skitkul (nåja, allt är också relativt) ända tills Kajsa Ingemarsson visar vad det är för slags texter Stella Friberg skrivet. Hon väver in Stellas tydligt svårskrivna berättelse i den övriga texten. Jag kan bara tro att hon vill visa världen att succé­böcker inte behöver vara bra, eller ens välskrivna, för att bli väldiga framgångar.

Allt annat än Franciska Falkes 1800-talsäventyr är skrivet på en frejdig, lättläst (i mitt fall lättlyssnad) prosa. Man ler, till och med gapskrattar ibland åt saker man tror sig känna igen. Det här är bra gjort av Ingemarsson om hon nu skrivit det hon skrivit av de skäl jag inbillar mig.

Hon skriver inte bara bra, hon läser in lika bra med glimten i ögat och den inlevelse som är nödvändig. När Karin Nordlander tar över i de insprängda avsnitten om Franciska Falke är tonläget ett helt annat. Också bra eftersom det kanske inte ska vara så jäkla bra.

Och om inte historiens recensenter hyvlar ner sista Falkeboken till spån hoppas jag att Fribergskan kan komma tillbaka.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22