ATT BO GRANNE MED ONDSKAN

Feb 13th, 2011 | By | Category: 2011-2 februari, Recension

Omslag till Att bo granne med ondskanAv Klas Åmark
Albert Bonniers 2011

Detta är ett makalöst referensverk av den svenske historieprofessorn Klas Åmark. Han har varit koordinator för det av Vetenskapsrådet finansierade forskningsprogrammet ”Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen”. Det är om detta och om att Sverige som stat faktiskt hade ett ansvar för mordet på judarna hans 700-sidiga verk Att bo granne med ondskan handlar. Han granskar i så gott som allt som svenska akademiker forskat fram om vårt lands relationer med den nazistiska staten sedan 1942. En intressant sak är att tidningarna var snabbare än forskarna att dra slutsatser av sina insikter. Sverige var en neutral stat, men var Sverige neutralt?

Klas ÅmarkMan kan tro att verket är slutrapport från Vetenskapsrådets forskningsinsats, men kan nog i stället räknas som utgångspunkt för fortsatt forskning. Detta är ingen lättläst skildring av den totalitärt inriktade tiden, men den är viktig som motvikt till den överväldigande mängd krigs- och Tysklandsskildringar som kommit på senare år. Åmark försöker visa på sammanhangen ur ett brett svenskt perspektiv. Han undviker enkla förklaringar och vänder spegeln på ett nytt sätt mot vissa historiker som han tydligen menar inte håller måttet till hundra procent. Alltför många har haft en för vid syn på allt som doftar nazism och fascism.

Åmark har sysslat med tidsperioden under en stor del av sitt liv och bland annat publicerat de historiska verken Sverige under andra världskriget och Sveriges förhållande till nazismen. De första decennierna under 1900-talet såg demokratin som något som låg i vågskålen. I Sverige lyckades aldrig de inhemska nazistiska partierna få särdeles många väljare men ändå fanns det många, inte minst inom de tongivande skikten, att Hitlers politik var en god motkraft till en demokrati som inte sågs som något tryggt alternativ. Åmark visar att den historieskrivning som säger att Sveriges eftergiftspolitik gentemot Tyskland var noga genomtänkt av Per Albin och hans kolleger i samlingsregeringen är felaktig. I själva verket improviserade regeringen värre än en jazzorkester.

Efter sommaren 1942 började Sverige – likt flera andra länder – distansera sig från Tysklands alltmer brutala krigföring, inte minst beroende på att de bruna styrkorna började få hårdare motstånd, inte minst i Sovjetunionen. Nyheterna om koncentrationslägren och vad som hände i dem började också komma fram i allt större utsträckning. Trots det var vårt land mycket restriktivt när det gällde att ta emot flyktingar, i synnerhet judar, från områden söder om Östersjön. Sverige var inte ett ställe där moralens fackla flammade men agerandet skulle aldrig ha kunnat hamna inför domstol.

PER MAGNUSSON

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22