ASKUNGEDRÖMMAR

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Recension

Av Kirsty Gunn
Featherstone 2002
Översatt av Thomas Andersson
Forum 2004

Morgonen bryter in över staden Featherstone, färgar i guld, i rödguld, vitguld och alldeles gyllene penslas landskapet som jäser i hettan och dagern mognar i blått och rinner som vanligt ut i mörkrets stjärnhimlar i några intensiva omgångar några dygn då Francie gör sig (o)synlig, kvinnan som lämnat staden där ingenting händer, där man är vänner i stora samlingar och familjen spelar roll och Francies bortavaro är ett minne som krampaktigt vårdas dels av Sonny som när sina gammelmanshänder i trädgårdsjorden, dels av Ray vars längtan släckt all personlig utveckling. Fjäder och sten (Featherstone), Gunn växlar knivseggskärpa med poetiskt ludd i uttryckssättet; människors lätta beröring via ord, gester, drömmar, längtan faller över i det tunga, olidliga som driver människan in i sitt rätta mörka element, ensamheten.

Gunn skriver innerligt. Man älskar det! För den som sett American Angels introduktionsåkning mot ängeln i N.Y:s Central Park ges en motsvarande konstnärlig upplevelse i Gunns beskrivning av sömniga Featerstones geografi.

Berättartrådarna tvinnar de agerande samman och alltihop är förunderligt spännande och rent – men så kommer Lite Gud in på slutet och irriterar mig som helt fastnat i ”Herregud, vilde/man/USA/Arabvärlden osv. leds av mäktiga statsmän som på allvar tror att kvinnan är gjorde av en killes revben” – fast läsare som kan konsten att försjunka i andakt får en hedersstund.

Askungedrömmar vill man läsa till det absolut sista ordet och den handlar nästan hela tiden om variationer på – kärlek.

HELENA SIGANDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22