ARES TECKEN

Dec 2nd, 2010 | By | Category: 2010-4, Recension

Omslag till Ares teckenAv Buthler & Öhrlund
Bra Böcker 2010

”Dubbeldeckare”, eller författarpar, har fått en renässans i svensk kriminallitteratur. Sjöwall–Wahlöö satte standarden, därefter har fenomenet legat vilande, men nu finns där ganska många sådana i Sverige igen. Dan Buthler och Dag Öhrlund tillhör de flitigare. De kommer nu med årets andra bok, om än inte på samma förlag. De debuterade 2001 med mord.net och har annars utgivit en deckare om året.

Deras stil är hårdkokt. Många mord och mycket våld. De lyckas med stor skicklighet bygga upp en andlöst spännande historia. De 450 sidorna blir aldrig långråkiga. Denna gång är temat hatbrott. Jacob Colt och Linda Schencker vid Stockholmskriminalen ställs inför en rad våldsamma mord och misshandelsfall där brottslingen efterlämnar en lapp med en teckning av ett avbrutet manlighetstecken.

Buthler och ÖhrlundSamtliga offer är homosexuella eller invandrare, men för övrigt har polisen svårt att finna vad som binder samman brotten. Utredningen innebär påfrestningar på polisgruppen eftersom flera av dem blir personligt berörda och det får konsekvenser i deras vardagsliv.

Spänningen kan man inte klaga på. Inte heller på beskrivningen av de homosexuellas dilemman. Författarna har annars sin svaghet i dialog och relationsgestaltningarna. Där finns en hel del att förbättra för att deras böcker ska lyfta från att vara bara just spännande. Men det är ju inte heller att förakta.

De skriver också med ett stort samhällsengagemang vilket är sympatiskt. Efterordet är långt och intressant och beskriver hatbrottsproblematiken i Sverige.

NISSE SCHERMAN

Allt börjar med en grov misshandel där den homosexuell läraren Claudio Chavez sparkas och slås ihjäl. Den brutala upptakten slår an tonen för de hatbrott som är temat i Ares tecken.  Brotten hamnar på kommisarie Colts bord. Tillsammans med sin grupp jobbar han för att hitta förklaringen till den gemensamma nämnaren som finns i det tecken som ligger vid alla offer.

Ares tecken närmar sig social dokumentär och blir stundtals mycket obehaglig. Särskilt påtagligt är detta när vi i boken  får leva oss in hur mördarna tänker. Att boken utspelar sig i Stockholm gör det mer spännande när den utspelar sig på platser som jag känner väl igen.

Buthler och Öhrlund har ett tydligt politiskt budskap som dessvärre blir för dominant i relation till själva berättelsen. Det finns långa avsnitt om när poliser borde jobba, hur man ska se på meddelarfriheten och tolerans mot homosexuella och invandrare som inte integrerats tillräckligt.

Dokumentären stärks av författarnas tack i slutet som beskriver hur polisens arbete med hatbrott utvecklats. Det är mycket intressant, men sammantaget gör det att jag upplever Ares tecken som ojämn och boken hade vunnit på att inte vara övertydlig på vissa punkter.

Slutbetyget blir ändå att deckaren är läsvärd. Den är välskriven, har bra driv samt är spännande och jag läser gärna fler böcker  skrivna av den manliga författarduon.

LOTTA MAGNUSSON

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22