ARCHONTECS

Sep 5th, 2009 | By | Category: 2002-3, Recension

Av Philip Arean [pseud]
Översatt av Mikael Blickman
Alir 2002

Archontecs från det nystartade förlaget Alir kan kännas svår att få grepp om. Boken handlar om vampyrer – men inte vampyrer som vi känner dem. (Att förlaget är nytt syns på en del typografiska brister, men utöver tripplade frågetecken är de inte så många att det stör.)

Det är en samling av elva längre noveller, som försöker skapa ny storts vampyrmytologi. Pseudonymen ”Philip Arean” (sägs vara en kanadensare bosatt i Sverige) har enligt förordet fått grunden till mytologin från 300000 handskrivna sidor en viss Jonathan Edwards efterlämnat 1978. Trot det den som vill. Areans engelska noveller har sedan översatts till svenska av förläggaren Mikael Bäckman.

Samlingen introducerar ”archontal vampyrism” (ord och uttryck förklaras i en ordlista sist) som utvecklas genom olika stadier. Endast ett av dessa utgörs av att suga blod, i andra suger vampyrerna ”livsenergi”, och i ytterligare andra består inte av något annat än energi.

De archontala vampyrerna bekämpas av en hemlig organisation (Oculus Dei) som i Sverige representeras av Gränsfallsbyrån. Vampyrernas egen organisation slår tillbaka i bästa Arkiv X-stil.

I första novellen får vi se hur en ny person introduceras till Oculus Dei och får ett uppdrag. I den andra får vi möta två bröder, varav den ene är vampyr. I den tredje hur vampyrer tar över ett nybyggt hus. Och så vidare. Det är onekligen en ambitiös mytologibyggnad, jag antar att man i grunden måste gilla vampyrism och hemliga konspirationer för att få ut mesta möjliga av boken (själv har jag litet svårt för sådant).

Stilistiken är ganska intensiv, men tyvärr är Arean ofta alldeles för pratig. Långa partier utgörs av dialoger av pseudofilosofisk art. Namn, begrepp och dunkla hänvisningar duggar tätt. Novellerna skulle ha tjänat på att koncentreras en aning. Intrigerna är däremot oftast rätt hållbara. Det är rejäla konflikter och alltid någon form av konfliktlösning eller utveckling. Och även om de är för långa, flyter dialogerna ganska bra. Stilen går ofta mer mot thriller än skräck. En vampyrbok för Arkiv X-generationen, kanske?

AHRVID ENGHOLM

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22