ÄPPELKYRKOGÅRDEN

Sep 14th, 2011 | By | Category: 2011-9 sep, Recension

Omslag till ÄppelkyrkogårdenAv Anna Bovaller
Norstedts 2011
ISBN 9789113035987, inbunden, 334 sidor

Anna Bovaller har utvecklats som deckarförfattare sedan debuten för två år sedan med Svinajakten. Positivt. Hennes böcker har blivit tätare, spänningen har ökat och mysrysarinslagen har tonats ner. Men hon använder sig ändå av de ingredienser som de flesta av dagens kriminalromaner är kryddade med. En historisk händelse som får ödesdigra konsekvenser i våra dagar är den gängse orsaken till brott i deckare för närvarande tycks det.

Så är det också här, även om intrigen har många parallella händelseförlopp som läsaren till en början inte kan förstå eller samordna. Det är bra, det skapar nyfikenhet och intresse. Handlingen är förlagd mestadels till Ungern, men även en viss del till Österlen där den dramatiska upplösningen äger rum. Naturligtvis finns det trådar till Ungernrevolten 1956. Flera av huvudpersonerna i boken var med på den tiden och har minnen och hämndbegär därifrån.

Anna Bovallers huvudperson, advokaten Petra Wester, skickas på ett uppdrag till Budapest som inte slutar som hon har tänkt sig. Hennes dotter som har följt med blir kidnappad och Petra tvingas spela ett högt spel för att finna sin dotter. På ett ganska osannolikt sätt får Ungernrevolten konsekvenser för Petras sökande. Flera människor i historien blir oförklarligt avrättade och frågetecknen är många.

Överhuvudtaget blir det osannolika allt för ofta sanning. Tillfälligheter är ofta det som för handlingen framåt och det hänger inte alltid ihop på ett övertygande sätt. Men det är ett intressant grepp att ta avstamp i Ungerns femtiotal och det är absolut intressant att Anna Bovaller skriver bättre nu än när hon debuterade.

NISSE SCHERMAN

Det börjar vid kusten i södra Sverige. En man kämpar mot höstvinden på Österlen. Det är en besvärlig cykeltur, han får ta i i den pinande blåsten, men han är envis och ger sig inte. Vad han inte vet är att detta är hans sista resa, han är på väg mot sin död. Döden kommer plötsligt och innebär sonad skam och slutlig förening i dödsriket.

I detta livet blir vi alla mer och mer snärjda i nät. “Folk betalar glatt med sitt medlemskort på Ica eller Konsum och reagerar ju inte ens när de får riktad reklam hem i lådan… Din mataffär vet exakt vad du äter, hur mycket grönsaker dina barn får i sig, att du aldrig köper jäst utan alltid köper färdigbakat bröd, att du köper festlig mat på fredagen … Allt går att spåra … Information är alltid farlig om den hamnar i fel händer …”. Samkör man alla olika informationssystem blir det stoff till en hel biografi.

 

I Äppeökyrkogården får advokaten Petra Wester i uppdrag att fara till Budapest för att träffa en mystisk “Mr K” angående ett nytt elektroniskt övervakningssystem. Uppdraget kallas “Projekt Vildapel”. Med sig på resan har hon tonåriga dottern Martina. Planet lyfts “som av en osynlig hand …upp i luften, kastades ut i det okända, rakt upp i himlen”. Det hela känns som en livsresa med okända faktorer, döda följeslagare och en stor ovisshet om vad som kan hända.

Jag läser boken medan jag väntar på en anhörig på en rehabklinik. Sjuka, handikappade eller mycket gamla människor släpar sig förbi och i staden utanför har hösten börjat. Det råder en melankolisk stämning av annalkande död och länge sedan överblommat liv och boken griper tag i mig. Den är fascinerande och sätter fart på mina tankar och känslor på ett säreget sätt.

Anna Bovaller skriver mycket väl (vilket är långtifrån självklart bland dagens deckarförfattare) och hon kan det hon skriver om: Österlen, Budapest, övervakningssystem och advokatyrket. I bakgrunden för handlingen ligger Ungerrevolten 1956, om vilken många svenskar i stort bara vet att “något hände i Ungern”.

Det får mig att tänka efter, hur jag upplevde Ungernrevolten. Den skedde 1956 – ett för mig personligen händelserikt år: jag tog studenten, ryckte in i lumpen, min far gick ut i sin skog och sköt sig, hans gods och slott blev till salu – hela min barndomsvärld rasade. När jag börjat läsa i Uppsala gick jag på en sammankomst, där en av revoltregeringens ministrar framträdde. Översättaren var under all kritik och det var svårt få en uppfattning av vad som sades. Senare gifte en flyktad ungrare in sig i min familj och berättade spännande upplevelser.

I boken varieras liv/dödstemat:

“Vi var unga. Odödliga. Trodde vi. Och det är väl det man tror när man är ung. Det visade sig inte riktigt vara så.”

Som hedersledamot i Svenska Deckarakademin förväntas jag läsa och bedöma mängder av kriminalromaner. Få är värda denna möda. En och annan är uthärdlig. En handfull är bra. Ytterst få är originella, berikande och ger sin läsare tillfredsställelse. Äppelkyrkogården hör till den senare kategorin.

JEAN BOLINDER

Anna Bovaller

Anna Bovaller. Foto Laurent Denimal

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22