ANSGAR
Sep 6th, 2015 | By ansvarig | Category: 2015-09 sep, RecensionAv Ivar Lundgren
Libris, 2015
ISBN 978-91-7387-447-2, 336 sidor
Om man står ut med alla superlativ om kristendomens välsignelser, de kristnas godhet till skillnad mot de flesta hedningars och psalmer på latin, är detta en rätt intressant berättelse om en tid då nordens vikingar och den katolska kyrkan hade svårt att komma överens. Konflikten mellan kristendom och hedendom kan förstås tolkas som en metafor för dagens motsättningar mellan muslimer och fundamentalistiska Sverigedemokrater, men jag tror inte att författaren Lundgren haft detta i åtanke.
I stället har han velat popularisera historien om Nordens apostel, benediktinermunken Ansgar, som för snart 1200 år sedan skickades till Norden för att propagera för en förnordmännen ny och helt främmande religion. Nå, något kände nog vikingarna till den. De hade ju rest på härjningståg till kristnade länder och träffar på tron där.
Han tar gärna till ord som ”mörkt” när han kategoriserar sådant som inte är kristet medan motsatsen beskrivs i ljusare ordalag. Det ger berättelsen en rätt onödigt slagsida, i synnerhet som det upprepas ofta.
Lundgren har byggt sin roman på legenden Vita Anskarii (Ansgars liv) som skrevs ner av huvudpersonens lärjunge och efterträdare på Hamburg–Bremens ärkebiskopsstol, Rimbert.
Ansgar föddes av tyska föräldrar i franska Picardie den 8 eller 9 september år 801. Han blev tidigt moderlös och lämnades kort efter hennes död till klostret Corbie av fadern. Där genomgick han utbildning (men trivdes inte värst bra, enligt Lundgren) och blev till sist avdelningsföreståndare. Som 21-åring sändes han till det nygrundade klostret Corvey i Tyskland, där han som munk skulle leda skolans undervisning.
År 826 anlände den danske kungen (han var nog snarare en hövding) Harald Klak för att bygga allianser med kristenheten och lät sig något motvilligt döpas och menade att det behövdes missionärer i Danmark. Ansgar utsågs men kom inte värst långt. Söder om floden Elbe, som mynnar ut i Nordsjön, undervisade han danska pojkar. Troligen blev han förvånad över att inte träffa på enfotingar och människor med hundhuvuden som enligt skrönorna fanns i riklig mängd i norr.
Tre år senare hade han blivit så pass känd inom kyrkan och politiken att kejsaren Ludvig tyckte att han var rätt man att skickas till svenska Birka som missionär, predika ”den rätta tron” och pacificera de hedningar som hyllade de krigiska asagudarna Oden och Tor. Tillsammans med munken Witmar och ett gäng handelsmän seglade han mot norr men deras båt överfölls av vikingar och plundrades. Ansgar och Witmar överlevde dock och lyckades efter lång fotvandring ta sig till Birka där Ansgar intresserade hövitsmannen Herikar för sin sak och lyckades få honom att ingå i hans församling tillsammans med kristnade köpmän och trälar från sydligare länder. Han fick också visst stöd av kung Björn, men hans engagemang gällde nog mest att han ville hålla sig väl med Ludvig.
Men allt gick inte på räls i Birka. Det stötte visserligen inte på några enfotingar och hundmänniskor, däremot asatroende som helst ville skicka dessa alltför milda typer till Hel. Kyrkan angreps, församlingsmedlemmar dödades eller skadades och skaran av troende trakasserades ofta. Ansgar själv kallades tillbaka till Tyskland för att bli biskop i det nygrundade ärkestiftet Hamburg där inrikes strider pågick, Ludvig dog och den danske kungen Håriks folk brandskattade staden. Stiftet slogs samman med Bremen där Ansgar intog det nya biskossätet som dock tycks vara mycket fattigt. För att reda ut den ekonomiska situationen förfalskade Ansgar ett påvebrev för att få större resurser.
I Birka hade emellertid kyrkans missionsverksamhet försvårats och i början av 850-talet återvände Ansgar till riket som nu regerades av kung Olof. Han försökte återupprätta församlingen med liten framgång. Spåren efter honom i Sverige är vaga och hans missionerande blev knappast betydelsefullt. När ärkebiskopen Unni från Hamburg besökte Birka år 935 hittade han inga rester av Ansgars församling.
Nordens apostel återvände och avled i Bremen den 3 februari 865 och blev efter sin död helgonförklarad.
Ivar Lundgren har arbetat som journalist på Dagen och Dagens Nyheter, som politisk sakkunnig på Utrikesdepartementet och som direktor för biståndsorganisationen Läkarmissionen. Libris (som betyder ”böcker”) är ett förlag som bland annat ger ut böcker om teologi och livsåskådning. Lundgren har gett ut ett 15-tal böcker, senast uppväxtromanen Livets pris, även den hos Libris.
PER MAGNUSSON
Relaterade poster:
Fatal error: Uncaught Error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php:22 Stack trace: #0 /home/dastnu/public_html/wp-includes/template-loader.php(106): include() #1 /home/dastnu/public_html/wp-blog-header.php(19): require_once('/home/dastnu/pu...') #2 /home/dastnu/public_html/index.php(17): require('/home/dastnu/pu...') #3 {main} thrown in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22