ANGIVARNA

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1996-1, Recension

av Bret Easton Ellis
The Informers 1994
Översättning Einar Heckscher
Norstedts 1995

Bret Easton Ellis debuterade 1985 endast 21 år gammal med Noll att förlora (Less Than Zero), en skildring av de unga mondänas desillusionerade värld i Los Angeles. Därefter har han bl.a. utkommit med American Psycho som också anknyter till temat hur att fylla tomma liv.

Angivarna kan ses som en direkt fortsättning på Noll att rlora. Det har gått två-tre år och de narcissistiska huvudpersonerna börjar närma sig 20-årsstrecket. Tiden är L A i början av åttiotalet och som underlag har Ellis använt sitt eget dagsboksmaterial, vilket får en att undra hur han lyckats med konststycket att bli den stil- och träffsäkre författare han är. Jämförelser med Scott Fitzgerald är inte alls obefogade. Ellis är en av de stora amerikanska författarna.

I Angivarna visar han i tretton fristående noveller upp en människogrupp, vackra och bekymmerslösa på ytan, vars skal döljer en monumental själslig tomhet och ett liv av total kontaktlöshet. Tomrum som slentrianmässigt fylls med sex och droger. I några partier blir han något övertydlig (kapitlet där en ung flickas snabba förfall skildras i form av de brev hon av någon anledning regelbundet sänder en f.d. pojkvän som inte kunde bry sig mindre), men i stort är detta en ypperlig skrämmande skildring av ett västerland i förfall.

Ellis lämnar inga svar, försöker sig inte på att förklara, ger ingen bakgrund; han visar endast upp, något som emellanåt kan upplevas som frustrerande, men icke desto mindre är hans senaste bidrag till litteraturhistorien både Stor konst och Stor samtidsskildring.

CYRIL TÖNISBERG



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22