AMINTA – ETT HERDEDRAMA

Jan 27th, 2011 | By | Category: 2011-1 januari, Recension

Omslag till Aminta - Ett herdedramaAv Torquato Tasso
Aminta 1580
Översatt av Ingvar Björkeson
Natur och Kultur 2010

Ungdomen framstår efteråt som en underbar tid. När man kommit en bit upp i åren minns man det gärna som enbart fint med att vara ung. Ångesten och mindervärdighetskomplexen är bortglömda. Som karl kommer man ihåg de unga flickorna och det man hade för sig med dem. Allt verkar i efterskott ganska oskyldigt och rent. Och de vuxna som hade kritiska synpunkter var ju bara vrånga och dumma och fattade ingenting!

När jag nu sätter mig att läsa Aminta – Ett herdedrama av Torquato Tasso i lysande översättning av Ingvar Björkeson känns det som om boken handlar om just denna känsla att vara ung, sexuellt sugen och tro sig ha långt kvar till döden:

… och låt oss älska; åren
ger ingen rast åt livet som förrinner.
Ja, låt oss älska! Solen dör och födes
på nytt, men vi skall fråntas
dess korta ljus, och dödens natt är evig.

Som omslag och insida har använts ett kopparstick av 1700-talsmästaren René Gaillard. En söt och naken ung flicka vilar ute i naturen och uppvaktas av en ung man, kanske en herde. Man behöver nog inte ha alltför mycket betänklig fantasi för att tänka sig in i vad paret ämnar sysselsätta sig med.

Torquato TassoTorquato Tasso levde 1544–1595 och är mest känd för sitt förhärligande av det första korståget i La Gerusalemme liberata (Det befriade Jerusalem) från 1580. Skalden led av en psykisk störning och blev melankolisk och paranoid. Han spärrades in men släpptes. 1586 författade han tragedin Il re Torismondo som faktiskt delvis utspelas i Sverige.

Den nya utgåvan av Aminta har italiensk parallelltext samt är försedd med en lärd och intressant inledning av Anders Cullhed.

Det som gör läsningen till en upplevelse man inte får missa är Ingvar Björkesons översättning. Ingvar Björkeson har kommit med en rad underbara nytolkningar av sådana litteraturens eviga fixstjärnor som Homeros, Dante och Vergilius. Han tilldelades även helt rättvist Samfundet De Nios stora pris 2010 “för att han förmedlat stora delar av det klassiska kulturarvet på levande svenska”.

Till denna utgåva har Björkeson även författat en fascinerande kommentar där han med en enorm lärdom reder ut Tassos allusioner på äldre litteratur. I ett Appendix presenteras Den flyende Amor och där säger Venus att gömmer man Amor går det så som för den som gömde “en orm vid bröstet, men till sist blev tvingad/ att skrikande och blodig plocka fram den”.

Det syftar på Aiopus´ fabel om bonden som fann en stelfrusen orm och lät den värma sig vid bröstet. Den kvicknade till och bet ihjäl sin välgörare!

JEAN BOLINDER

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22