Av Judith Krantz
Lovers 1994
Översatt av Lilian Pokora-Kulinska
Bonniers 1996

Tantsnusk kallas genren. Så väldigt snuskigt är väl inte den här berättelsen, och absolut inte tantig. Men dålig.  Jag kan i alla fall knappt förmå mig till att läsa den: personerna är fullständigt ointressanta, konflikterna schematiska, inget utspelas mer än på ytan. Tidigare Krantzböcker har blivit TV-serier. Förmodligen kan det bli en hygglig tvålopera om hyfsade skådespelare kan ge liv åt personerna. Men förmodligen är jag fel läsare. Författaren har ju en trogen publik.

LEIF-RUNE STRANDELL