Allanssons nya: För många minnen och mumsig lycka dödar dramatiken

Mar 31st, 2008 | By | Category: 2008-2, Artikel, Recension

Omslag till Blues för MariaAv Karl Hjelm

Det äts gott, spisas mycket jazz och pratas minnen om de gamla usla tiderna i Ove Allanssons nya roman Blues för Maria (Norstedts 2008). En hel del är sig likt från Allanssons tidigare böcker. Här paraderar sjöfolk, utslitna arbetare, taxichaufförer och alla har de minnen och åsikter om det föränderliga nittonhundratalet som, när de samlas i Allanssons berättelse, tenderar att bli till pamflettmaterial.

Det kan man ha överseende med även om de också stoppar upp flödet.

Dramaturger brukar påstå att man inte kan berätta om lyckliga människor utan att det blir litterärt olyckligt.

Ove Allanssons lyckliga par heter heter Sture och Maria. De är lyckliga när de är tillsammans, egentligen inte annars. Hon mobbas på jobbet på ett läkemedelsföretag där hon är kemist och sektionschef och han har det egentligen ganska trist där han kör taxi i Göteborg.Ove Allansson

Allansson debuterade 1967 och skriver nästan alltid om arbetare, folk som sliter och släpar, får ont i ryggen och alla möjliga krämpor av att sälja sig till arbetsköparna. Om sådant älskar författaren att berätta. Jag hajade till när jag läste om Marias arbete. Det var så borgerligt. Men det visar sig att hon är av den rätta ullen, har växt upp i ett arbetarhem där man slukar böcker. Och Sture – Göteborgs-Spanjoren – är också ivrig läsare och jazzspisare.

Det här är en bok som håller sig på jorden efter rymdutflykten De kosmiska havens bokanjärer från 2005. Man fångas av berättarglädjen och kan nästan strunta i att Maria och Sture är ett slags idealpar byggda av förväntans klichéer. Dramatiken blir det, som sagt, inte så mycket av, utom i slutet där berättelsen tvärt bryts av i ett brott.

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22