Alice Ramdomska följer upp vålnadsboken med deckare

Sep 18th, 2009 | By | Category: 1996-3, Recension

Av SÖREN SKARBACK

En oskyldig flicka sitter häktad för mord i den ukrainska staden Odessa. I en övernaturlig vision ser hon de verkliga mördarna. Dessa kan dras inför domstol och fällas.

Underligt, men så gick det enligt rättegångsprotokoll till. Alice Radomska berättar detaljerna i ett kapitel i boken Kvinnliga vålnader – parapsykologiska fenomen.

Polskfödda Alice, som nu bott i Göteborg i cirka femton år, skriver om övernaturliga händelser. I boken förekommer oförklarliga varsel, fjärrskådning som visar sig vara korrekt och hon granskar kritiskt en lång rad spökerier. Till somliga finner hon naturliga förklaringar.

– Men i många fall måste händelserna tolkas som andliga ingrepp i vår vardag, hävdar hon bestämt.

Oscar Wildes klassiska roman om Dorian Gray; bygger på en brittisk berättelse om en tavla som har ett eget själsligt liv. Alice Radomska tar upp ett annat tavelmysterium i kapitlet om Ryttarinnan i Lissabon. Kvinnan är utmärkt avmålad i olja och håller ett svärd i höger hand, vilket rimmar illa med att kvinnovålnaden på tavlan är vänsterhänt. Fel av konstnären som målade tavlan 1857.

Kusligt i Skandinavien

De kusliga händelser som Alice skärskådar utspelas dock mest i Skandinavien. Här finns historien om den raffiga, men inte desto mindre skrämmande korsetten efter en avrättad prostituerad i andra världskrigets Köpenhamn. Likaså historien om Grå Damen på Löfstads slott i Östergötland och en berättelse om en helt vanlig blodtörstig varg vid den felvända kyrkan i Ödsmål i Bohuslän.

Efter framgången med debutboken tänker Alice Radomska skriva fler böcker i ämnet parapsykologi, men för närvarande håller hon på med en romantisk kriminalroman, kryddad med mordfall i irländsk miljö.

– Det är ingen regelrätt deckare med action från allra första sidan. Läsaren hinner få miljö- och person skildringar till livs innan första mordet inträffar och fullständigt förändrar tillvaron för huvudpersonerna, säger hon.

Alice tycker om att beskriva den irländska atmosfären. Människorna är härdade av familjetragedier till följd av politiska och religiösa stridigheter. Men irländare är ändå alltid irländare. De har glimten i ögat och tar vara på chansen att skratta och uppmuntra varandra när tillfälle ges.

Med en romantisk inramning av händelserna kan man tro att Alice vill ge sig in i genren mysrysare. Detta låter föga originellt, men hon menar att det är i detaljerna och sättet att skriva som intrigens friskhet skall komma fram.

Inte bara till kvinnor

– Jag vänder mig inte speciellt till kvinnliga läsare bara för att huvudpersonen råkar vara kvinna. Romantiken får inte vara rosenröd utan måste balanseras av en realistisk vardag som läsaren accepterar och kan tänka sig in i, betonar hon.

Att kvinnor står för kusligheterna i debutboken Kvinnliga vålnader… har inte heller hindrat karlar från att köpa den. Och i rättvisans namn är det ofta karlar som drabbas av spökerierna. Hon återger ett unikt vittnesmål av Roger Moore, som verkligen inte var någon tuffing i stil med Helgonet eller 007 utan en helt vanlig vettskrämd människa, när han på ett oförklarligt sätt sveptes in i en glidande iskall dimma, en levande substans. I ordets rätta bemärkelse blev han gastkramad av dimman och trodde att hans sista stund var kommen.

Förlagschefen Leif Stigsjöö på anrika Zindermans förlag i Göteborg varnar nu Alice för att höja skrivtempot och försöka påskynda sin karriär. Han tycker att framgången med debutboken är en karamell som hon borde unna sig att suga på.

– Hennes styrka är att med ett enkelt språk förmedla träffsäkra iakttagelser. Enkelheten kommer av att hon har svenska som andraspråk efter polskan. Anpassningen har förmodligen underlättats av att svensk berättartradition i grunden inte skiljer sig dramatiskt från den polska, bedömer Stigsjöö.

Konstnär till professionen

I yrkeslivet är Alice Radomska i första hand konstnär. Hennes måleri och förestående utställningar gör att hon inte helt sugs in i skrivandet utan kan hålla en viss distans. Efter en lyckad debut, som TV och veckopress visat intresse för, vore det annars lätt att förhasta sig och snabbt vilja få ut en ny bok.

För de flesta författare var debuten en obeskrivlig lyckokänsla, som de sedan aldrig mer fått uppleva, hur många nya böcker de än har skrivit och hur hyllade de sedan dess har blivit.

– Måtte det inte bli så för mig, säger Alice. Jag vill ju att det skall kännas lika skönt varje gång jag får en ny bok i handen. Och… det finns ju många författare som tycker att den senaste boken alltid är den bästa, eller hur?

Ja. teoretiskt sett behöver inte ökad rutin och skicklighet kväva den friska entusiasmen.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22